oskar mossberg Det problem Mühlenbruch och Savigny gjorde sig rörde alltså inte hur romarnas rätt var beskaffad. Istället var deras ändamål att grundlägga en modern ställföreträdarlära, som kunde svara mot deras tids praktiska behov. Den skicklighet och behärskning av det romerska rättsmaterialet de då uppvisade är beundransvärd, som prov på stor juridisk konstfärdighet. De uppehöll sig dock inte vid det romerska källmaterialet i egentligt historiska syften, utan i samtida rättsdogmatiska sådana. Deras utläggningar av de källställen de anför är också ganska långtgående, jämfört med vad som faktiskt står i dem. Ställena ses som uttryck för allmänna principer, vilka ännu idag kan ses som tilltalande, då de bekräftar viktiga element av ett ännu bestående rättsläge som i centrala delar grundlagts av den historiska skolans företrädare. Om principerna ses som tilltalande, så synes det dock ha minst lika mycket med dessa moderna läror, och alltså med de i så fall tilltalades förförståelse, att göra, sommed de historiska källor som förment förstås. (Jämför vad som sagts om presentism ovan.) Eftersom den ställföreträdarlära som lanserades kring 1800-talets mitt därmed ”såldes in”medelst bland annat det aktuella utvecklingsnarrativet, så kom detsamma också att få ganska omedelbar betydelse för det samtida rättsläget. Det blev därmed, paradoxalt nog, betydelsefullt för den allmänna företrädarrätten att någon sådan allmän företrädarrätt förut inte funnits – eftersom det utgjorde utgångspunkten för det utvecklingsnarrativ som legitimerade den moderna företrädarrätten. Det som stod på spel, om någon skulle få för sig att ifrågasätta utgångspunkten, var därmed inte så mycket det historiska rättsläget, eller vad de gamla romarna haft att säga, som det samtida rättsläget.Majoriteten av de rättsvetare som hade ett intresse i saken torde också ha varit positiva till en allmän företrädarrätt,375 och eventuella belackare löpte risken att avfärdas som okunniga reaktionärer eller utsättas för allmänt spe.376 För rättsvetare som var benägna att förhålla sig bejakande till (eller bara inte motsatte sig) 137 375 Jfr härtill även Trygger, Om fullmakt såsom civilrättsligt institut 1884 s23 ff m hänv, där det även illustreras att utvecklingsnarrativ spridit sig också till svensk rätt, se även t ex s 26, 27 och 30, där sambandet med tredjemansavtalsläran och alteri stipulari noteras. Tryggers bok lär ha haft betydelse för obligationsrättskommittén, som bl a författade avtalslagen. 376 Jfr Jhering, Im juristischen Begriffshimmel. Ein Phantasiebild, i Scherz und Ernst s. 245 ff, på s. 261 f (Levys engelska översättning s. 808 f), där den rolige Rudolf med sin skoningslösa satir i stort sett idiotförklarar dem som var motståndare till direkt ställföreträdarskap.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=