124 på att bara parterna-principen i princip ”alltid gällt” – och att man: ”inte kan ändra på det, bara hur som helst!” (Sådana argument anförs förstås sällan så explicit, eller för den delen ensamma; ofta går de istället hand i hand med argument av Pandoras ask-typ, då konsekvenserna av att frångå bara parterna-principen menas bli oöverskådliga eller svårförutsebara, alternativt med argument om förutsebara flodvågor. Det är dock inte en sak för denna text.) Historian kan alltså problematiseras och därigenom torde man kunna rucka åtminstone något litet på bara parterna-principens grundvalar. Vi ska nu antyda något om hur det kan göras. Innan vi börjar, bör det dock sägas att det följande är endast ett idéutkast framställt i största ödmjukhet – snarare än ett försök att, som en avfälling anfalla den etablerade historiografin och påstå att den är ”i grunden förfelad!” eller dylikt. (Tänk: Vilhelm Lundstedts ethos som högljudd antirrhetiker – vilket alltså är vad vi vill undvika.)332 Det följande är egentligen mer tänkt som ett stilla ifrågasättande av om det inte skulle kunna vara så att…än som en frontalattack på en förment vrånglära. Den här texten skrevs ursprungligen inom ramen för en doktorandkurs, varför själva genren kan sägas bereda utrymme för ungdomlig dumdristighet, och för att författaren tar sig vissa friheter, för att se hur det hela faller ut. Det var också tänkt att texten skulle kunna diskuteras vid ett seminarium, och med det i åtanke syntes det finnas inte bara utrymme utan kanske rent av skäl att vara lite provokativ, samt ta tillfället i akt att ta i lite mer än vad som kanske är sakligt motiverat. Med dessa reservationer kunde man möjligen tillåta sig en utrymmeseffektiv brutalitet, och hävda att den ovan berörda, i civilrätten till synes vedertagna, historieskrivningen – alltså den som brukat användas för att underbygga påståenden om bara parternaprincipens förhandenvaro redan i romersk rätt – är, som ungdomarna säger, ganska störig. Historieskrivningen innebär ett narrativ som blir, i vart fall, för det första teleologiskt, för det andra presentistiskt, för det tredje utslätande och tredjemansavtalets tidiga historia 332 Jfr t ex Schultz, Hundra år av gemenskap, SvJT2016 s. 905 ff på s. 910: ”I retrospektiv framstår d[iskussion]en dock som föga givande. Lundstedts debatteknik förebådade det samtalsklimat som 100 år senare kommit att råda i sociala medier, där debattörer aggressivt och humorlöst förfäktar teser immuna mot ifrågasättande samtidigt som motståndares argument tolkas illvilligt för att därefter blir föremål för nedgörande kritik eller direkt löje.” Svepande historiografiska anmärkningar 3.2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=