Utredarna avvisar bestämt att främsta orsaken till skadorna var lapparnas vårdslöshet. Många faktorer gjorde flyttningarna från sommarland till vinterland besvärliga. Som så många andra under tidernas lopp framhåller de att snö- och isförhållandena – särskilt “flen eller djup snö, “tsievve” - under dåliga år gjorde det helt omöjligt att hålla samman hjordarna. Flyttningarna sådana år var ytterst ansträngande. Såväl samerna själva som deras dragrenar blev helt utmattade av de snabba förflyttningarna och hann inte med den övriga hjorden. Utredarna påpekade också att hösten är renarnas brunsttid och att de är mer rörliga än de annars brukar vara. Det är med tanke på detta, framhåller utredarna med emfas (texten understruken), obegripligt att de flesta lappmarksbönder, trots ett par århundradens predikande om saken, fortfarande inte byggde lador eller satte upp stängsel runt hässjorna. När det gäller ladorna kunde utredarna godta böndernas argument. Att bygga lador på alla ängar och myrar var omöjligt ur lönsamhetssynpunkt och många gånger ogenomförbart ur praktisk synpunkt på grund av de sanka markerna. Det fanns, menade utredarna, också områden där man måste acceptera att stängsel runt hässjorna inte kunde byggas. Det var i områdena längst upp mot fjällen där snön snabbt kunde driva ihop i drivor som översteg höjden på stängslen. I de flesta fall skulle det dock vara både möjligt och lönsamt att bygga stängsel. När så inte skedde åbe- “åtminstone ytlig förmåga att inse renskötselns besvärligheter och lapparnas maktlöshet”. Denna sakkunskap hade emellertid försvunnit hos de yngre bofasta av a års ålder. Den enda kännedom de hade om boskapsskötsel var kreatursaveln och efter dess förhållanden döma de kategoriskt allt annat. Konstateras en renskada på hässjorna skylla de den oberoende av alla omständigheter på lapparnas lojhet och dåliga renskötsel och tvivla i grund och botten på alla invändningar. Att några historiska synpunkter skola anläggas, är givetvis icke att begära och följaktligen är det mycket naturligt att den uppfattningen växer sig allt starkare bland Västerbottensbönderna, att lappar och renar äro en särskild tunga, som de orättvisligen ha sig pålagd framför andra, och från vilken de vilja göra allt för att bli befriade. Att vissa intelligenta undantag finnas skall emelllertid livligt framhållas.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=