Frostvikensamerna gjorde, liksom samerna i Västerbottens län, långa flyttningar ned till kusten, i deras fall ända till Medelpad och norra Hälsingland. Där bodde de ofta inhyses på gårdarna och många hade gått i skola i kustsocknarna. Frostvikensamerna menade att oviljan bland bönder var störst nära fjällen, medan bönderna längre ned i landet var mera fördragsamma. Foderskadorna uppåt landet var främsta orsaken till skillnaderna. Oviljan mot samerna fanns bara uppåt landet uppgav en av de intervjuade, men där var den så mycket värre. “Efter hela Ströms vattudal är det likadant. Bönderna släpper hundar på renarna, och dessa hetsas ofta till döds”. Orsaken till oviljan var nog den, menade han, att bönderna fick en och annan oskyddad hässja nedslagen. Ordningsmannen i Frostvikens lappby, Anders Åhrén, tillade att lugnet nedåt landet berodde på att man hade mindre foder utestående på markerna och att lador fanns nästan överallt. Andra samer i samma lappby ansåg dock att största oviljan mötte längs flyttningsvägarna, särskilt längs Tåsjön och i byarna norr om Junsele, i samtliga fall på grund av skador på utestående foder. I Västerbottens län berättade samerna enhälligt om mycket hårda motsättningar i lapplandssocknarna. I Dorotea och Vilhelmina kunde renar enligt deras uppgifter bli nedskjutna eller “lemlästade” av nybyggare och bönder. Värre än detta var dock att hundar släpptes lösa och skingrade hjordarna. Särskilt illa var detta under vårtiden då vajorna var dräktiga. Det hände också att man band tygtrasor runt hornen på några renar för att därigenom skrämma hjorden så att den skingrades. De intervjuade vittnade om ständiga gräl och om misshandel. Det fanns t.o.m., påstods det, människor som hotade skjuta både samer och renar. Att hela tiden avhålla renarna från att göra skador var enligt samernas uppfattning mycket svårt. Skadorna ägde oftast rum under mörka höstnätter, hässjor fanns överallt och inga av dem var inhägnade. År med isbeläggning på laven – s.k flen – eller djup snö var bevakningen enligt de intervjuade samerna helt omöjlig. I socknar som Åsele, Lycksele och Degerfors (nuvarande Vindeln) hade man däremot byggt lador och fått in höet när samerna kom dit.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=