Norrlandskommittén föreslog bland annat att bolag skulle förbjudas att förvärva skog och att det skulle införas ett förbud mot ägostyckning i Norrland. Efterhand började man diskutera om det skulle gälla även för Värmland. En utredning om ägoförhållandena där tillsattes . Den kom att kallas Jordundersökningen och avlämnade sin första volym.40 Liksom på en del andra håll hade bruken i Värmland tilldelats rekognitionsskogar under - och -talet.41 Sådana skogar disponerade de mot en viss avgift till kronan. Vissa av dessa skogar skatteköptes efterhand. Flera avvittringsstadgor hade utfärdats för Värmland, men av olika anledningar hade gamla rekognitionsskogar aldrig avvittrats. Enligt Jordundersökningen ägde kronan stora skogsområden som bruken hade börjat betrakta som sina. Flera av de skogsordningar som utfärdats under seklernas lopp drogs fram som stöd för den uppfattningen. Skogsordningen från nämns i sammanhanget men Jordundersökningen påstår inte att just den skulle ha gett kronan äganderätt till några oavvittrade skogsområden. Det enda som sägs är att den “anses ha givit det verkliga upphovet till avvittringarna eller skiljande av kronans mark från de enskildas”.42 Bruksägarna anlitade juristen Mauritz Carlson som publicerade en -sidig motskrift med utförliga referat av äldre skogsstadgor.43 Han gjorde den första granskningen av tillkomsten av års skogsordning och tryckte flera av de relevanta dokumenten. Carlsons slutsats var att kronan inte kunde bevisa någon regalrätt till de så kallade finnskogarna i Värmland. “Ej heller kan […] något stöd för kronans regalrätt hämtas […] av stadgandena i skogsordningarna, särskilt ej av de bestämmelser som meddelats i 1683 års skogsord- 40 Jordundersökningen, vol 1, 1913. 41 Se vidare Kuylenstierna 1916, s. 51 ff . 42 A.a., s. 25. 43 Carlson 1915.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=