RSK 10

. Ingen av dem hade kunnat fatta något avgörande beslut. Ingen hänvisade till  års skogsordning. Någon avvittringsstadga för Lappmarken utfärdades inte förrän. Vid den tidpunkten var frågan om lappskattelandens kamerala jordnatur formellt sett överspelad. Några decennier in på-talet hade kronan börjat skriva in i jordeböcker och skattelängder att lappskattelanden var kronojord. Ingen skogsordning, lag eller annan förordning åberopades i det sammanhanget, men efter några decennier hade det blivit en i vida kretsar etablerad sanning att lappskattelanden låg på kronans mark.31 Under hela -talet hade myndigheterna skjutit markfrågor i Lappmarken framför sig med hänvisning till den kommande avvittringen. Den krävde en skattläggning av nybyggena, som dittills bara hade varit provisoriskt skattlagda. Därför måste riksdagen behandla frågan. Förutom skattläggningen tog regeringens proposition till  års riksdag främst upp två frågor: skogens framtida bestånd och samernas renbetesrätt. Propositionen inleddes med att samernas rättigheter betonades i en historisk återblick.32 Där betonades att kungliga förordningar redan på -talet hade fastslagit att samerna skulle få “bliva vid sina land och fiskevatten” och odlingen hade hänvisats till den jordmån “varav lapparna efter sin näringsart ingen nytta eller fördel sig kunde göra”. I stadgor från början av -talet om att nybyggare måste ha sitt hö i lador eller inhägna hässjorna förutsattes också att samerna hade rätt att begagna de marker som omgav nybyggena. Kronan ansåg sig inte ha oinskränkt äganderätt till Lappmarken. Samernas urgamla rätt fick inte kränkas, menade civilministern. I sin  Avvittringen i Lappmarken 31 Denna fråga behandlas i uppsatsen “Formlös förvaltning och flyktiga rättigheter” i denna samling. 32 Riksdagen 1873. Proposition nr 4. (Se även Konseljakter, Civildepartementet. E1, vol. 1171, RA.) Den fortsatta behandlingen av ärendet i utskottsbetänkande saml. 7, nr 11, debatter i FK I, s. 59 ff, 432 ff; AK II, s. 216 ff, s. 245 ff. Riksdagens skrivelse nr 9.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=