Efter allt att döma var det jordbruksintressena, stödda av länsstyrelsen, som bestämde avvittringens omfattning och karaktär i Jämtlands län. Det var i dess första skede, när jordbrukarna tog sitt, som skattefjällens omfattning i praktiken bestämdes. Skattefjällsbrevet blev därmed av helt underordnad betydelse. Enligt års avvittringsstadga skulle mark (per mantal) tilldelas från femhundra till tretusen tunnland i inägor samt utmark i förhållande till markens beskaffenhet och större eller mindre godhet. I beräkningen skulle dock inte inräknas “odugliga marker eller impedimenter, hvarmed förstås sjöar, berg samt kala och odugliga mossar, som hafva sten till grund utan affall, och således äro otjenliga för odling” (§ ). Det sistnämnda var i hög grad en gummiparagraf. Vid den senare avvittringen i Västerbottens och Norrbottens lappmarker var det de för jordbruk användbara områdena närmast gårdarna som avvittrades. Skogarna utanför, de “odugliga markerna och impedimenten”, förblev i statlig ägo, även om nybyggarna gavs rätt att för sina behov använda ängar och slåttermarker som låg där. I Jämtlands län räknades däremot alla typer av mark, även de för jordbruket oviktiga, in i det privata ägandet. Detta fick jättelika marktilldelningar till följd. I ingen annan landsdel i Sverige tilldelades jordbrukarna så stora arealer. Per mantal utdelades t.ex. i Lillhärdals socken i genomsnitt tunnland, i Hede socken och i Ströms socken tunnland till privat ägande.38 Avvittringshandlingarna för skattefjällen är ofullständigt bevarade, vilket i sig är ett bevis på hur litet avseende man fäste vid samernas rättigheter. Förhållandet har observerats även av tidigare forskning.39 Avvittringen av samtliga skattefjäll i länet fastställdes i ett enda utslag av länsstyrelsen den september . Vi kan ta Hundhögs och 38 Jämtlands och Härjedalens historia, fjärde delen, 1962, s.449. Uppgifterna bygger på Almquist 1928 s. 470 39 Åke Holmbäck 1922 s. 61. Ofullständigt beslutsunderlag för avvittring av skattefjäll
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=