RSK 10

Avvittringen av Blåskalsfjället föranledde naturligt nog protester. De kom från fjällmannen Lars Torkelsson som genom kronofjärdingsmannen Göran Larsson författade ett brev till länsstyrelsen (Torkelsson själv var uppenbarligen själv inte skrivkunnig). Han påpekade att “vi Fjellmän icke kunna annorlunda än högst sällan bevista Gudstjensten i Bygdens kyrkor der Kungörelser om Werdsliga angelägenheter vanligen äfven delgifvas, icke heller som okunnige om Afwittringsrettens sammanträde i Åhre  (alltså före skattefjällsbrevet) kunde hafva någon fullmäktige den på stället att bevaka vår rätt” (enligt avvittringsstadganhade han heller inte rätt till det). Torkelsson hävdade att stora områden som helt saknade värde och av jordbrukarna räknades som rena impediment tilldelats dessa, trots att det rörde sig om renbetesmarker som samer brukat i många hundra år. Förste avvittringslantmätare Albin och avvittringslantmätare Jacobsson yttrade sig till länsstyrelsen. Albin påpekade att “lappallmogens kronolänsman” (Hållström) funnits i Åre under hela den tid då avvittringen i socknen pågick-. Varken han eller någon annan underrättade då lappallmogen, inte heller fanns det någon som bevakade deras rätt. Nybyggarna hade, bekräftade Albin, fått inkräkta på marker som lapparna alltid utnyttjat för sina renbeten. På så vis frånskiftades Kungl. Maj:t och Kronan stora marker “till everdelig Skada för Lappallmogens renbeten”. Lantmätare Jacobsson underbyggde sin chefs uppgifter med att påpeka att “fjellmännens rättigheter, der som annorstädes, helt och hållet lemnats åsido”. Invändningarna hjälpte inte. I sitt utslag den mars  erkände länsstyrelsen att kritiken nog kunde vara berättigad, men eftersom saken inte överklagats inom de föreskrivna  dagarna, kunde ingenting ändras. Avvittringen var slutgiltigt fastställd och kunde inte dras tillbaka. Kungl. Maj:t fastställde  länsstyrelsens utslag.35  Jordbrukets och nyodlingens prioritet 35 Civildepartementet, konseljakter den 15 mars 1853 nr 5 och den 20 mars 1857 nr. 35 (RA).

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=