I jordeboken för Jämtland från finns namngivna samer upptagna som skattande. I års jordebok preciseras områdena som “skattefjäll” med enskilda innehavare. I års jordebok hade skattefjällen blivit .24 Liksom i Norr- och Västerbotten fanns det en motsättning mellan häradsrätten och länsstyrelsen angående vem som skulle fatta avgörandena om samernas markrättigheter. Vilken myndighet som hade beslutanderätten över skattefjällen i Jämtland under olika perioder var en av tvistefrågorna i Skattefjällsmålet. Från kronans sida hävdade man att länsstyrelsen hade behandlat skattefjällen som kronojord redan på -talet, medan samesidan hävade att de behandlades som skattejord av häradsrätten fram till mitten av -talet. I det här sammanhanget räcker det med att hänvisa till vad Högsta domstolen konstaterade angående jakt- och fiskerätten. Samesidan hävdade att renbetet, jakten och fisket fram till mitten av -talet tillkom samerna med ensamrätt. HD skriver: “Uttalandet torde vara riktigt åtminstone om med ensamrätt avses en rätt som var skyddad mot intrång av andra enskilda.”25 Liksom i Norr- och Västerbotten hade samerna i Jämtland och Härjedalen en relativt stark ställning på -talet och renskötseln expanderade. I de jordtvister som förekom kunde de inte sällan hävda sina rättigheter till skattefjällen. En brytpunkt blev den avvittring som inleddes . Då var samer inrymda på skattefjäll, som i huvudsak räckte till vår/höst- och sommarbete för renarna. Mellan skattefjällen sträckte sig skogsområden som var nödvändiga för renarnas vinterbete. Varken skattefjällen eller mellanliggande områden var Avvittringen brytpunkt 23 NJA 1981:1, s. 233 ff, 243, 246 ff. 24 Holmbäck 1922, s. 23 ff. Ett stort källmaterial rörande dessa skattefjäll togs fram i samband med Skattefjällsmålet. Se exempelvis Prawitz 1966, 1967 samt överlantmätare Valfrid Larssons utredningar, Landsarkivet i Östersund. 25 Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) 1981, s. 201.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=