Carlén. Han var en framträdande jurist, representerade Stockholm och satt i lagutskottet. Han inledde sitt anförande i andra kammaren med att det var “alldeles givet och lär inte av någon kunna dragas i tvivel att kronan för närvarande äger alla skogar i lappmarken”.71Detta var den allmänna meningen vid denna tid. De avvikande rösterna var marginella.72 I Lappmarken hade kronan en skyldighet att “bibehålla lapparna vid deras renbetesrätt”, menade Carlén. Sedan blev han närmast lyrisk i sitt försvar av renbetesrätten: “Lapparnas anspråk är det förnämsta och heligaste, och förnärmar man det, så bryter man mot en lag, som är heligare än all skriven lag.” För att samerna skulle kunna fortsätta att existera var det nödvändigt att kronan ägde skogarna och inte skiftade ut dem på enskilda ägare. I så fall skulle “vi bryta vår förbindelse mot landets ursprungliga innevånare”. Perioden från-talet till början av-talet är fylld av beslut för att reglera förhållandena i Lappmarken. Ett förslag om odlingsgräns kom, en provisorisk fastslogs och den definitiva. Avvittringsstadgan för Lappmarken är visserligen daterad , men förrättningarna pågick till i Norrbotten och till i Västerbotten. Nya renbeteslagar kom och . Alla dessa åtgärder flätas in i Många beslut 70 A.a., s. 13. 71 Riksdagen 1873. AK II, s. 246 ff. 72 Det har ibland hänvisats till att Johan Jakob Nordström intog en annan ståndpunkt i en riksdagsdebatt 1871. (Riksdagen 1871. Protokoll FK III, s. 188.) Han hade varit professor i folk- och statsrätt i Helsingfors innan han blev Sveriges riksarkivarie. Titlarna är imponerande, men trots sin juridiska lärdom betecknades Nordström som en särling i början av 1870-talet. Han var djupt konservativ, hänvisade ofta till den så kallade germanska rättstraditionen och var känd för att vara hetsig, arrogant och benägen till hårda personangrepp. “Få riksdagsmän, om ens någon, har så ofta antecknat reservation mot fattade beslut”, skriver Sten Carlsson i sin utförliga artikel om Nordström i Svenskt Biografiskt lexikon, Band 29. Nordström ansåg att husbönder skulle behålla rätten att aga vuxna tjänare. Han var motståndare till utökade civila rättigheter för kvinnor och till att norrmännen skulle få större jämlikhet inom unionen. Men han engagerade sig också för Polens frihetskamp mot Ryssland och byggandet av statliga järnvägar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=