Svenska staten anser sig ha äganderätt till stora delar av Lappland på grund av ordalydelsen i års skogsordning.1 Men att enbart se till skogsordningens formuleringar är inte tillräckligt för att klargöra dess innebörd. Det är också nödvändigt att undersöka i vilket sammanhang den tillkom och hur den tillämpades. Dessutommåste man granska hur den tolkats. Särskilt angeläget är det att utröna när, och varför, just års skogsordning blev så framträdande i bedömningen av markrättigheterna i Lappmarken. Under -talet expanderade den svenska järnbruksnäringen. Men “det kan inte nog starkt betonas att problemet för den tidens lagstiftare och iakttagare inte var tillgången på järnmalm utan tillgången på skog”.2 Kronan var angelägen om att bruken försågs med skog för att fylla det stora behovet av träkol. Därför tilldelades de speciella rättighe- Skogsordningen och äganderätten till Lappmarken 1 Se till exempel SOU 2005:116, s. 83. “Staten härleder sin äganderätt till marken ovanför odlingsgränsen till 1683 års påbud”. 2 Heckscher 1936, s. 497. Järnbruken och skogen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=