tillåten att lägga hinder för odlingsföretag eller andra nyttiga inrättningar, vilket dock allt beror på Kungl. Maj:ts Befallningshavande i länet bestämmande”.15 Även en skrivelse från uppger att inrymningarna gav en villkorlig besittningsrätt.16 Länsstyrelsen i Norrbotten hade året dessförinnan tillsatt en kommitté som skulle yttra sig i samband med en planerad avvittring i Lule lappmark. Kommittén förklarade att alla inrymningar på lappskatteland hade varit villkorliga under de senaste åren. De hade gällt enbart så länge landet inte kunde användas till något “nyttigare” än renskötsel. Denna praxis bekräftas av bevarade inrymningar för Lule och Pite lappmark från åren -.17 Vi kan på några månader när precisera när länsstyrelsen i Norrbotten slutade att utfärda inrymningar på lappskatteland. Länsstyrelsen gav april en same tillstånd att “inta och begagna” ett renbetesland, men “med skyldighet att landet avträda därest kommande hemmansreglering i Lappmarken så skulle påfordra”.18 En och en halv månad senare, juni, får tre samer i Jokkmokk avslag på sin ansökan om att få ta över sin fars lappskatteland. Länsstyrelsen hänvisar till “§i Kungl. Avvittringsstadgan för Luleå lappmark af år ”.19 Det är tveksamt om denna hänvisning är giltig. Avvittringsstadgan hade visserligen utfärdats och i § stod att den ensamrätt som länsstyrelsen gett vissa samer till renbetesland endast skulle bestå till “nuvarande innehafwares afgång, hwarefter den bör upphöra”.20 Men avvittringsstadgan kom aldrig att tillämpas. Kungl. Maj:t beslutade december att den skulle ersättas av en ny stadga.21 Trots detta hänvisade länsstyrelsen i Norrbotten till års stad15 Dombok. Gällivare 1838. 16 Civildepartementet. Konseljakt 13/12 1850. E 1, vol. 333, RA. 17 Länsstyrelsen, Norrbotten. Landskontoret, HLA. Tryckta eller refererade i SOU 1922:10, s. 63 f. samt bil. X, XI. Se även avskrifter i Inrikesdepartementet. Konseljakt 4/6 1886, RA. 18 Länsstyrelsen, Norrbotten. Landskontoret. Utslags och resolutionskoncept 23/4 1862, HLA. 19 Ibid. 14/6 1862. 20 SFS 1850, nr 81. 21 Almquist 1928, s. 480.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=