RSK 10

 tillämpades i riket i övrigt. Lappbyn fortsatte att fördela lappskattelanden och ta hjälp av häradsrättens nämnd när det uppstod tvister inom den enskilda lappbyn. Länsstyrelsen var starkt kritisk till detta under hela -talet.6 Den gjorde också en del framstötar för att kronofogdarna skulle få ta över hanteringen av lappskattelanden, men hade uppenbarligen inte resurser att genomföra det. Därför blev frågan omtvistad under ett helt sekel. En landshövding kallade  häradsrättens hantering av lappskattelanden för ett “ofog”. En annan landshövding anhöll  att Kungl. Maj:t skulle tvinga häradsrätten att upphöra att besluta i frågor angående lappskatteland. Länsstyrelsens “lappmarksexpert” skrev samtidigt i ett följebrev att häradsrätten “rivit till sig makten” och “binder händerna” på landshövdingen.7 Lappbyn och häradsrätten kunde upprätthålla sin gamla praxis, inte minst därför att samerna hade en stark ställning under - talet. Renskötseln expanderade och de samiska näringarna var betydelsefulla även för kustlandets ekonomi. Det medförde att samerna fick tämligen goda villkor när nybyggesstadgan förnyades  och lappmarksgränsen drogs upp i mitten av -talet. Gränsuppgörelsen med Norge  var synnerligen förmånlig för samerna. Där bekräftade kronan att lappbyarna hade en egen domsrätt över bland annat “arvssaker”. Detta gällde “så framt wederbörande till Häradsrätten icke vilja vädja”. Svea hovrätt utfärdade dessutom ett memorial  som underströk att häradsrätten skulle ta stor hänsyn till “lapprätten”.8 I takt med att bondeståndet stärkte sitt inflytande under -talet avklingade kronans attacker mot skattejorden. Vid riksdagen fick skattebönderna villkor som började likna modern äganderätt. För samerna gick utvecklingen i rakt motsatt riktning. Under de sista decennierna av -talet försvagades deras ekonomiska ställning av 6 Undantaget är en landshövding som 1723 hävdade att lappskattelanden var skattejord. Han blev genast tillrättavisad av kammarkollegiet. Se Lundmark 2006, s. 75 f. 7 Lundmark 2006, s. 90. 8 A.a., s. 21 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=