utfärdades fram till -talet uteslutande i handskriven form. Det skedde i brev från länsstyrelserna till kronofogdarna, som sedan hade att se till att de kungjordes av prästerna från predikstolarna. Det var kungörandet därifrån som gav en förordning dess rättsliga legitimitet. Kunde man inte belägga att en kungörelse lästs upp i kyrkorna kunde en domstol avvisa den som ogiltig. Enligt föreskrifterna skulle upplästa kungörelser arkiveras i kyrkorna, men få handskrivna sådana finns kvar i kyrkoarkiven. Det kan tyda på att de inte tillmättes samma betydelse som de tryckta när de kom. Undersökningen visar hur svårt det var att få ett rättssystem som byggde på sådana grunder att fungera på ett tillfredsställande sätt. Allmänna kungörelser förblev ofta okända, många glömdes bort efter kort tid eller ersattes av andra med annat innehåll. Landshövdingar kunde ibland av okunnighet eller av rent trots utfärda egna bestämmelser som gick stick i stäv med vad Kungl. Maj:t bestämt. Lokala myndigheter kunde rent av sabotera kungliga beslut genom att inte kungöra dem. Förvirringen om vad som gällde blev följaktligen stor. Genomgången av ett urval av domstolsprotokoll visar tydligt detta. Vad den inte visar är att vissa ärenden endast i undantagsfall togs upp till behandling vid domstol. Tvister om skador på hässjor genom ren hör definitivt till den kategorin. Det är lätt att därav dra slutsatsen att de var av underordnad betydelse. Genomgången av ett omfattande annat material tyder tvärtom på att tvister av denna art var den främsta anledningen till motsättningar inom ett brett bälte längs fjällkedjan. Nybyggarnas hö i detta “hässjebälte” kunde på grund av naturförhållandena inte tas in i lador innan renarna kom från fjällen. De oskyddade hässjorna blev då lätt föremål för hungriga renars intresse, särskilt under “flenår” då isbark lagt sig över renens huvudföda, renmossan. När detta inträffade drabbade det en livsnerv i nybyggarnas näring. De stridigheter detta åstadkom var ingalunda bagatellartade. Det har i forskningen skrivits mycket om det ömsesidiga beroendet och det nära samarbetet mellan samer och bofasta. Denna undersökning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=