61 ra och beskatta varuströmmarna inom och utom riket. Sandström menar att den hårdare politiken från 1610-talet och framåt inte lyckades minska fusket inom förvaltningen, utan att missbruk var precis lika vanligt förekommande vid 1600-talets mitt som på 1520-talet.53 Möjligheterna att via fogdetjänsten svinga sig upp till de allra högsta samhällslagren försämrades rimligen ändå efterhand. På annan plats konstaterar Sandström att handeln under 1600-talet trots allt kom att bedrivas alltmer enligt kronans krav, i huvudsak tack vare en effektivare kontroll.54 Med en utbyggd central- och regionalförvaltning styrd efter alltmer byråkratiska principer, med fler städer och en starkare aristokrati, måste kronans beroende av "företagarfogdar" av Hans Fordells eller Nils Oravainens magnitud successivt ha minskat. Fogdarna fortsatte nog att fuska, men i en något lägre division. Det unika med förvaltningen under 1500-talets mitt var således inte det faktum att fogdarna bedrev handel för egen vinning - utan att staten, trots ett principiellt motstånd, i så stor utsträckning tolererade - och sökte utnyttja - detta. Att fogdarna under den tidiga vasatiden var direkt underordnade kungen och hans kamrerare, tycks inte på något vis ha minskat deras möjligheter att berika sig. Snarare var fogdarnas position i detta avseende betydligt starkare under denna period än vad som senare skulle bli fallet. Vare sig man väljer att betona den statliga karriärstegen eller det goda manöverutrymmet för driftiga entreprenörer, står det klart att det fanns mycket att vinna för den som ville försöka sig på fogdeyrket. Rykten om att mutor och våld användes som medel för att komma åt Piskan och moroten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=