53 eftersom inga privata fogdearkiv från 1500-talet har bevarats fram till våra dagar. Då statsmaktens inställning till handel kunde vara något ambivalent hade fogdarna goda skäl att se till att inga uppgifter om deras egen köpenskap hamnade i de statliga arkiven. Någon större undersökning om fogdarnas privata affärer har heller inte gjorts av svenska forskare. Pär Frohnert har emellertid tittat på kronofogdarnas sidoinkomster under 1700-talet, och konstaterar att dessa tillhört de grupper på landsbygden som kunnat frigöra resurser för att investera vidare i olika typer av näringsverksamhet. Man köpte gårdar, kvarnar och gruvdelar, samt bedrev i vissa fall också en omfattande utlåningsverksamhet.27 Vad gäller förhållandena i Norge har Rolf Fladby, genom att studera rannsakningar med lokala ämbetsmän från början av 1600-talet, kunnat konstatera att fogdarna i Norge vid denna tid bedrev en omfattande handel med lokala produkter. Genom att lägga ut för bönder som inte klarade av att fullgöra sin skatt, fungerade fogdarna dessutom som lokala kreditinstitut. De norska fogdarna utgjorde enligt Fladby en lokal elit på stark frammarsch under denna period.28 Kan vi tänka oss en liknande utveckling i Sverige och Finland? Vasatidens samhälle var, liksom det frihetstida, i huvudsak baserat på naturahushållning. Här, liksom i Norge, fanns stora råvaruproducerande områden, framför allt i de norra delarna, där adeln lyste med sin frånvaro. Till skillnad mot sina norska kollegor var dock fogdarna öster om kölen redan från början direkt underordnade statens (centralmaktens) kontroll. Frågan är nu om detta förhållande var något som begränsade eller befordrade deras möjligheter till egen handel? Tillförlitliga bouppteckningar och andra uppgifter om fogdarnas egendom är svåra att få fram för 1500-talet. Någon inventering av sådant källmaterial, i syfte att belysa fogdarnas privata affärer, komm-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=