När man undersöker den tidiga rättskipningen som den tar sig uttryck i de äldsta i Finland bevarade domböckerna (från 1550- och 1560talen) är det också viktigt att beakta hur man då behandlade och löste tvister och vilka som tog del i processen. Det måste dock medges att domböckernas knappa anteckningar begränsar undersökningens möjligheter. Varje enskilt fall kommenteras på två till tre rader. Domböckerna berättar inte nämnvärt om fakta kring fallen och de låter inte heller de berörda parterna "tala". 1500-talets domböcker beskriver alltså de bakomliggande förhållandena ännu mindre än vad det följande seklets domböcker gör. Angående både 1500- och 1600-talet måste man dessutom göra reservationen att fallen i protokollen har iklätts en (svensk) juridisk språkdräkt och alltså inte kan ses som autentiska berättelser om eller ur det lokala vardagslivet. Inledningsanteckningarna i domböckerna från socknarna Eura, och Ulfsby (Nedre Satakunda) samt Jockas och Rantasalmi (Savolax) från 1550- och 1560-talen följer en vedertagen modell. De meddelar alltid vilka som har varit närvarande: en lagläsare som ställföreträdare för häradshövdingen, en kunglig fogde som övervakar kronans fiskaliska intressen samt nämnden. Domböckernas bild av domaren (lagläsaren) är huvudsakligen ganska enkel. Domaren förrättar tinget: sammankallar det och fungerar som ordförande. Hans roll i beslutsfattandet är dock svårt att skönja. Domböckerna använder till exempel alltid den passiva formen "dömdes". Domarens roll blir tydlig först när man har kartlagt de andra aktörernas funktioner på tinget. Allmogen nämns också nästan undantagslöst i ingressen. Redan detta pekar på att det förutom sakägarna, deras vittnen och mededsmän samt de ovannämnda aktörerna fanns en stor anonym publik som 26 Rättskipning på 1500-talets ting
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=