Stromberg menade att en omreglering av transporterna var nödvändig "...dels för att befrämja Transporternes oafbrutna gång för en längre tid, med Allmogens därmed förenade mindre tunga, och dels för att kunna försäkra Arméen om nödig tillgång av Proviant...".22 Landshövdingen ansåg att de stora skjutsarna med 400 hästar var alltför svårhanterliga för att det skulle vara möjligt att organisera dem på ett tillfredsställande sätt. En mindre, men dock strid ström av transporter, skulle vara ett bättre alternativ. Böndernas uthållighet i ett längre perspektiv kunde då också säkerställas. Klingstedt motsatte sig detta å det bestämdaste. Han upplyste Stromberg om att försörjningssituationen för armén kring Torneå snabbt kunde bli kritisk. Läget var det "...att så vida ej 400 hästar den 3 febr afhämta och till Skellefteå afgår med den då ankomna transporten svälter ofelbart finska arméen i hjäl...".23 Strombergs svar blev att han förgäves hade försökt upplysa Klingstedt om de problem som var skälet till att transporterna inte fungerade och att "...så föranlåtes jag nu öfverlämna saken till sin utgång, utan att kunna derföre ansvara...".24 Av en skrivelse till Stromberg från Klercker den 4 februari framgår att transporterna fortsättningsvis mycket riktigt inte fungerade tillfredsställande. Ett mycket mindre antal hästar hade i verkligheten framkommit än de 400 som det var avtalat om. Landshövdingen fortsatta försök att få militären att acceptera 50 hästar om dagen istället och att bönderna endast skulle behöva skjutsa inom sina egna socknar bemöttes av Klercker i en skrivelse den 8 februari. Av denna framgår det att Klercker inte ville gå med på Strombergs begäran utan gick på Klingstedts linje. Klercker framförde bland annat argumentet att "...det torde möta mycken svårighet at anskaffa så många upsyningsmän, som vid de dageliga Transporterna skulle fordras..."25 Dessutom ansåg han att skulle bönderna endast skjutsa genom sina egna socknar 189
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=