Volymen har sin upprinnelse i ett symposium som det äldrehistoriska seminariet vid institutionen för historiska studier, Umeå universitet, arrangerade i november 1998. Det bar titeln "Den tidigmoderna staten, ämbetsmännen och undersåtarna". Förutom från Umeå samlade symposiet deltagare från universiteten i Jyväskylä, Helsingfors, Lund, Stockholm, Uppsala, Göteborg, samt från Mitthögskolan. De flesta uppsatserna i denna volym grundar sig på föredrag och papers som presenterades där. Författarna är både etablerade forskare och doktorander som i sina avhandlingsarbeten intresserar sig för tidigmodern statsbildning och lokalförvaltning. Tidsmässigt spänner de över perioden senmedeltiden till 1800-talet, det vill säga med grova mått det som vi kallar den tidigmoderna tiden. Alla behandlar teman som har anknytning till ämbetsmän, om man ger begreppet en vid betydelse, det vill säga män (för de var alla män) som hade uppgifter i statens tjänst. Flera av uppsatserna visar tydligt komplexiteten i den lokale eller regionale ämbetsmannens ställning mellan centralmakten och befolkningen, och därmed också på några av de problem som mötte den tidigmoderna statens ansträngningar att effektivisera resursuttaget och befästa kontrollen över undersåtarna. Även före den statliga rättens etablering hade människorna utvecklat ett system för att lösa tvister. Rättshistorikern Pia Letto-Vanamo kallar detta för tingsgemenskapens rätt. Kännetecknande för den var att den inte var orienterad mot lagtext utan mot det talade ordet, och att den grundade sig på tradition och konsensus. Det nätverk av fogdar som Gustav Vasa lade ut över riket var den första egentliga statliga lokalförvaltningen. Mats Hallenberg kartlägger den tidiga handels- och köpmansverksamhet som vasatidens fogdar utövade. Fogdarna hade en besvärlig mellanställning mellan allmogen och centralmakten, och deras önskan att genom handel skaffa sig en 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=