54 sitt land. Ompåven vägrar att konfirmerade valda biskoparna förklarar kungen i ett något senare brev att han tänker låta electi konfirmeras av den ende och högste översteprästen, Kristus. I dessa brev somalla var kontrasignerade av Laurentius Andreae låg ett klart uttalat hot om en förändring av religionen i landet. Men kurian förstod inte allvaret i signalerna och brytningen blev ett faktum, när Clemens VII inte gick med på dessa önskningar. Därmed upphör dedirektaförbindelserna mellan den svenska staten och påvedömet. Gustav Vasa tog kyrkans angelägenheter i egen hand i egenskap av kung dock utan att formellt bryta med påvekyrkan. Då den nationella svenska kungamakten skulle få sin formella bekräftelse genomGustav Vasas kröning 1528 komockså de nya reformatoriska tankarna till klart uttryck. Den kröningsed han avlade hade formulerats av Laruentius Andreae och gav uttryck för den nya reformatoriska kyrka — statrelationen. Där hade de medeltida löftenaatt bibehållakyrkans makt och privilegier slopats. Kyrkan nämns endast tillsammans med folket, då kungen förpliktar sig att skyddalag, rättvisaoch fred samt att tjänaGuds kyrkaoch folket. Det var Olaus Petri, den nationella svenska reformationens ledande man, somhöll kröningspredikan. Den ger uttryck för den lutherska, teokratiska synen på överheten. Genom kröningen hade den nya reformatoriska kyrkan i Sverige fått en världslig överhet, som var beredd att stödja ochhjälpa den. Genomärkebiskopsvalet 1531 blev dess struktur av en evangelisk biskopskyrka fastlagd. Gustav Vasas oviljaatt klart markeraen brytning med Romför att inteskapaonödigoro i landet hade gjort att han låtit ärkebiskopsstolen stå obesatt i nästan tio år. Men då han 1531 skulle gifta sig med Katarina av Sachsen-Lauenburg ville han inför de utländska gästerna kunna visa upp såväl en ärkebiskop somvigda biskopar. De flesta rösterna vid valet tillföll Laruentius Petri, som var en yngre bror till reformatorn Olaus, varefter kungen stadfäste valet. Laurentius som 1527 fått kungligt stipendium för att studera i Wittenberg, var klart evangelisk. Han vigdes också till sitt ämbete under utelämnande av de rent katolska elementen i ritualet. Kungen skall enligt traditionen personligen ha överlämnat herdestaven till den nye ärkebiskopen. Invigningen skedde utan pallium och över huvud taget utan inblandning från påven. Två dagar senare förrättade den nyvigde ärkebiskopen kungens vigsel och drottningens kröning »schismatico ritu» som Olaus Magni uttrycker det. Detta kan inte annat än betraktas som en formell brytning med påvekyrkan. Mendärmed var intesagt att gemene man i Sverigevar vunnen för den evangeliska religionen. Det är inte förrän vid valriksdagen i Västerås 1544 som Sverige officiellt förklarar sig vara ett evangeliskt rike. Men avgörande för lutherdomens seger i Sverige blev dock först Uppsala möte 1593 och de beslut som där fattades att utrota katolska seder och bruk. Med Gustav II Adolfs kungaförsäkran 1611 var Sveriges ställning som lutherskt land definitiv. Som bekännelseurkunder fast-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=