48 Ulvsson, var ytterst en motsättningmellantvåolika samhällsuppfattningar. Sten Sture hyllade den nya tidens krav på en stark regeringsmakt, medan ärkebiskopen höll fast vid den medeltida principen om kyrkans frihet. Dessutom hade biskoparna med tidens gång kommit att få allt störe politisk betydelse. De innehade stora inkomstbringande områden som län och dessutom hade de en given plats i rikets råd. Det var också med deras stöd som Kalmare recess hade genomförts 1497, då kung Hans av Danmark inkallats som landets kung i medveten motsats till det nationella partiets önskningar. Denna motsättning mellan riksföreståndaren, somstöddes av folkopinionen, och det aristokratiska rådet dit, som vi sett, också biskoparna hörde, komatt koncentreras i striden mellan Sten Sture d.y. och ärkebiskop Jakob Ulvsson, som av hävd betraktades sområdets ledare. Då den 80-årige ärkebiskopen 1514 avsade sig sitt ämbete, gjorde han det till förmån för Gustav Trolle, som var son till den ErikTrolle, somen gång hade utmanövrerats av Sten Sture i kampen om riksföreståndarämbetet. Visserligen skedde Jakob Ulvssons resignation helt i överensstämmelse med den kanoniska rättens regler, men avsikten var utan tvivel att han genom att utse denne som sin efterträdare skulle stärka rådets opposition mot Sten Sture. Det var alltså starka realpolitiska hänsyn som styrde detta ärkebiskop^val. Sten Sture tycks dock ha övervunnit sinabetänkligheter och genomsinaombudi Romgått in för Trolle. Men problemen började redan innan den nye ärkebiskopen hunnit hem. Så snart Sten Sture fick höra att den nye ärkebiskopen i Rom fått påvens stadsfästelsepå Uppsaladomkapitels rätt till Stäkets slott och län och tillåtelseatt lysa interdikt över dem, somifrågasatte denna rätt, lade han omedelbart kvarstad på de egendomar som låg under Stäket. Trolle å sin sida trädde redan under sin hemresa i förbindelse med ombud för Kristian II i Danmark. Osämjan mellan ärkebiskopen och riksföreståndaren fortfor och 1516 började den senare belägra Stäkets slott. I Danmark hade Kristian II 1513 efterträtt kung Hans. Till en början rådde ett temporärt stillestånd mellan Sverige och Danmark då Kristianvar fullt upptagen i sitt hemland. Sina planer på Sveriges krona hade han dock inte uppgivit. De öppna stridigheterna mellan ärkebiskopen och riksföreståndaren gav honomen välkommen möjlighet att ingripa i Sveriges inre angelägenheter. Det hela inleddes med att ärkebiskopen av Lund, Birger Gunnarsson, i sin egenskap av Sveriges primas bannlyste Sten Sture därför att denne förgripit sig på ärkebiskopen och kyrkans egendom. Kristians försök att ingripamisslyckades denna gång och Stäket intogs av Sten Sture. På en riksdag i Stockholmbeslöts att det skulle jämnas med marken »för att förrädare aldrig mer skulle kunna få skydd där». Gustav Trolle förklarades vidare för avsatt och mötesdeltagarna, som, väl medvetna om de konsekvenser deras beslut kunde få, lovade varandra bistånd om ärkebiskopen eller hans domkapitel skulle utverka bannlysning. Gustav Trolle tvangs till yttermera visso att själv avsäga sig sitt ämbete. Detta var en för den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=