47 .. enighet i religionen och den rätta gudstjänstenär den kraftigastegrundval till ett... varachtigt regemente.. » . .» AV PROFESSOR INGUN MONTGOMERY I regeringsformen av den 29 juli 1634 läser vi i förstaparagrafen; »Medan enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste grundval till ett lovligt, samdräktigt och varaktigt regemente, så skall härefter såväl konung som alla ämbetsmän och undersåtar här i riket först och främst bliva vid Guds rena och klara ord, såsom det i de profetiske och apostoliske skrifter författat, uti (de) kristlige, allmännelige symbolis, Lutheri catechismo, den oförändrade Augsburgiska confession förklarat och i Uppsala consiliis samt förra riksens beslut och förklaringar däröver stadgat är.» Dennaparagraf kan tas somutgångspunkt när man vill försöka förståbåde de händelser somligger bakom och de somligger framför i Sveriges utveckling till en rättsstat. Här möter vi två viktiga nya stadganden. Nu påbjuds uttryckligen för första gången att kungen skall vara av den evangelisk-lutherska läran. Det är också första gången som Luthers lilla katekes tas upp somsymbolisk skrift vid sidan av Augustana. För att förstå de synpunkter på religionens betydelse som här förs framkan det vara klokt att först se bakåt och se vilken betydelse den reformatoriska läran fått i landet och varför. Reformationen i Sverige hade följt ett alldeles eget mönster. Den hade genomhändelsernas gång kommit att bli nära knuten till det nyvaknande nationella självmedvetandet. Dynastiskifte och religionsskifte hänger här nära samman. Något förenklat skulle man kanske kunna säga, att det var kurian själv, som, genom sin bristande förståelse för de skandinaviska ländernas egenartade problem, bar den främsta skulden till religionsskiftet. Den motsättning, som hade uppstått, och som med tiden alltmer skärptes, mellan riksföreståndaren Sten Sture d.ä. (1471 —1503) och ärkebiskopen Jakob
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=