168 indelningen av sakerna i res corporales och res incorporales allmängods.En allmän del saknas; allmänna frågor rörande rätten behandlas kort i början av framställningen i samband med personrätten. Beträffande Wexionius’ och Chronanders arbeten hänvisar jag till Brusiins undersökningar. Brusiin har konstaterat, att »Brevis eisagoge» följdeordningen i Institutiones, medan »Fasciculus juridicus» däremot indelades efter Digesterna.^’ Enligt Brusiin har Wexionius dessutom försökt bygga upp ett deduktivt systemutgående från de tre av Ulpianus anfördaprinciperna: honeste vivere, neminemlaedere, suumcuique tribuere. Brusiin betonar dock, att denna utgångspunkt närmast har en dekorativ funktion.Eventuella förebilder till Wexionus’ försök kan inte här undersökas. Det bör dock nämnas, att denna utgångspunkt torde ha varit rätt allmän, eftersomännu Savigny fann det viktigt att påpeka, att de tre principerna inte dög som grund till en indelning av privaträtten.^^ — Även om Chronander följde legalordningen i Digesterna, nämnde han indelningen personae — res — actiones.^"’ Den i Holstein födde Loccenius’ starka beroende av tysk-romersk rätt är sedan gammalt bekant.Loccenius’ privaträtt är ett exempel på det första stadiet i Luigs indelning: den inhemska rätten anknyts till en framställning av romersk rätt. Loccenius’ viktigaste förebilder var bl. a. Matthias Wesenbec (1531 —1586) och Johannes Hopper (1523—1576), representanter för den nederländskaskolan, ochtysken HeinrichHahn(1605—1668).^^ Alladessavar visserligen humanister, men de tillhörde den grupp, som inte var intresserad av nya systemförsök och för vilken legalordningen i Digesterna var helt användbar. Av naturrättslärarna känner Loccenius endast till Grotius, somciteras flitigt.^* Grotius’ systematik har dock inte påverkat Loccenius’ arbete. Det är föga förvånande, att Loccenius har avstått från en egen systematik. I förordet beklagar han med hänvisningtill Cujacius, att ordningen i Institutiones inte alltid har tillämpats tillräckligt noggrannt.^^ Rättens föremål är de bekanta Loccenius, Synopsis juris privati s. 114, Kloot s. 56. Brusiin, Festschrift Rheinstein s. 239 och 241. Brusiin, Wexionius-Studien Is. 14 f. ” Savigny s. 407 ff. Savigny betonar dock, att denna indelning inte använts på senare tid. Brusiin, Wexionius-Studien II s. 12. Almquist s. 115 {{., Jägerskiöld s. 38 ff. Om dessa, se Stintzing I s. 343 ff. (Hopper), s. 351 ff. (Wesenbec) och II s. 230 ff. (Hahn). Loccenius använder citat ur Hoppers och Hahns verk sommotto för sin bok. Hahns huvudarbete, somLoccenius ofta (t. ex. s. 7) hänvisar till, är en kommentar till Wesenbecs Paratitla. Bland övriga av Loccenius citerade forskare kan nämnas Carpzow, Hotomannus, Mevius och Schneidewin. Se Stintzing I s. 346, 360 och 364 f. Loccenius, Synopsis juris privati s. 2—5, 21 osv. Loccenius, Synopsis juris privati. Prolegomena.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=