Sjötransportörens ansvar 7. Det tvingande Haagregelsansvaret för sjötransportören Vi lämnade det sjörättsliga ansvaret i slutet av 1800-talet, när friskrivningarna hade urholkat detsamma och lagstiftarna i fråga om järnvägarna som motdrag Införde regler om ett tvingande minlmlansvar. Motsvarande utveckling på sjörättens område påbörjades i slutet av 1800-talet och kulminerade genom antagandet av Haagreglerna på ett sätt, som strax skall redovisas. Var ligger nu det sjörättsliga ansvaret enligt Haagreglerna och därtill anslutande nationella lagstiftningar? Ligger det inom den sålunda funna gemensamma transporträttsliga ramen för land- och lufttransportmedel? Strukturen på de sjörättsliga reglerna överensstämmer nära med järnvägrättens och biltransporträttens ansvarsregler. Transportörens principiella ansvar slås först fast, gällande för den tid godset är i transportörens vård ombord eller iland, med friskrivnlngsmöjlighet för tiden före lastning och efter lossning. Sedan uppräknas en mängd undantag från a) till q), alla utgörande ansvarsfrihetsgrunder eller ursäktsgrunder (exceptions). Av dessa skall vi tills vidare helt bortse från a) och b), vilka är speciella för sjöfarten och kräver närmare belysning sedan. Undantagen c) till p) är alla kasuistiskt utformade, medan q) har formen av en abstrakt regel. Den förut omtalade olikheten i bevisbördehänseende brukar återfinnas i kommenterande resonemang. Alla dessa omständigheter tyder närmast på varianten strikt ansvar med undantag för force majeure. Den allmänna undantagsformeln i q) är emellertid tydligt utformad som en exculpationsregel, mycket tydligare än luftfartens motsvarande regel. Den säger nämligen, att sjötransportören är fri från ansvar om han visar, att varken fel eller försummelse av honom själv eller någon för vilken han svarar orsakat eller medverkat till skadan. Här används verkligen culpaansvarets nyckelord »fel eller försummelse». Br.^khus har i en berömd uppsats visat, att undantagen c) till p) i alla moderna rättssystem med fri bevisprövning verkar som exemplifikationer på befriande omständigheter och inte lägger något nytt till den allmänna exculpationsregeln under q).^^ Den sjörättsliga ansvarsregeln är därför en regel om presumtionsansvar, liksom den lufträttsliga ansvarsregeln. En del av sjörättens presumtionsansvar innebär, att sjötransportören måste bevisa, att han själv och hans folk iakttagit all erforderlig omsorg för att göra själva fartyget sjövärdigt vid resans början. Denna del av ansvaret har inomsjörätten utformats som en särskild lära omsjövärdighet. En separat lära av detta slag saknar motsvarighet i rättsreglerna om andra transportmedel. Visserligen talar man om flygplans luftvärdighet, men 51 BR.EKHUS i Six lectures on the Hague Rules (ed. Grönfors, Gbg 1966) s. 12—13.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=