Hendrick de Moucherons bokauktionskatalog 1664 135 Jämfört med de båda andra direktörerna Israel Lagerfelt och Jochim Pötter hade direktören Hendrick de Moucheron begränsade inkomster och en blygsam ekonomi. Det är därför inte uteslutet att de Moucheron i uppdraget att färdigställa sjörättsförslaget såg en möjlighet att kvalificera sig för en tjänst vid kommerskollegium. På bokauktionskatalogens titelsida lämnas en intresseväckande uppgift. De Moucheron angav, att han försålde de förtecknade böckerna på grund av att han hade för avsikt att återvända till sitt fädernesland Holland — in natale solum Remeantis. Det skedde således vid en tidpunkt då han uppenbarligen var sysselsatt med lagstiftningsuppdraget för den svenska regeringen. En rimlig anledning till varför han vidtog denna åtgärd var, att han var i behov av pengar. Den lämnade redogörelsen för de Moucherons engagemang i det afrikanska kompaniet bör kompletteras med uppgiften att han under flera år inte erhöll någon utbetald direktörslön. Han var således inte bara i behov av medel utan också en fast tjänst. Vi vet att det också var aktuellt att ge de Moucheron en position i kommerskollegium våren 1664. Det framgår av en rådsdiskussion den 27.4.1664. Presidenten Seved Bååt och rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie föreslog att Johan Barckman Leijonberg skulle erhålla en tjänst i kommerskollegium. Kollegiets president Knut Kurck avrådde emellertid och höll för sin del »på Moucheron, såsom heel capabel och tienlig i det collegio». Kurck hade emellertid inte någon framgång med sitt förslag. Rådet beslöt att Leijonberg skulle utses till assessor,-^ »men medh Mucheron differeras till wijdare beskedh, om han kunde i Comm.Collegio employeras, effter som och des föruthan der woro 2 platzer vacante.^” Beslutet att återvända till Holland kan alltså uppfattas, som om de Moucheron inte ansåg sig lönad efter förtjänst, och att han helt enkelt för sin utkomst skull var tvungen att lämna landet. Kanske var det också ett sätt att markera detta i förhållande till sina höga uppdragsgivare och påkalla deras uppmärksamhet om sin situation. Visserligen kom de Moucheron, som angivits, rätt snart därefter att få röna flera bevis på uppskattning från rådets sida. Men våren 1664 kan han ha sett mörkt på situationen, och det kan också ha format hans beslut att sälja sin boksamling, för att demonstrera sin belägenhet. Tidpunkten var för övrigt väl vald. Som nämnts var riksdagen församlad i Stockholm sommaren 1664, vilket borde ha gett goda möjligheter till bättre priser av rätt köpare. För att i korthet avsluta det Afrikanska kompaniets öden kan nämnas, att först i juli 1667 undertecknade residenten Appelbom i Haag den -® K. fullmakt 7.5.1664, Riksreg., RA. —Jo. Ax. Almquist, a.a., s. 572. Rådsprotokoll, Franc vol 41 a, p. 102 f, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=