Kjell Å Modéer alla förhoppningar om ersättning från Danmark för kompaniets många delägare förlorad. Visserligen tillerkändes Sverige Cabo Corso genom fredstraktaten, men det visade sig snart att en av Carloffs underlydande hade sålt kolonien till holländarna och hade därefter försvunnit med köpesumman. Därtill skall läggas att det afrikanska kompaniet även drabbades hårt av de engelska kaperierna på början av 1650-talet, då flera av kompaniets fartyg blev uppbringade,^^ Dramatiken var emellertid inte slut därmed. Holländarna hade nämligen blott suttit på kolonien i sex veckor då infödingarna besatte den och erbjöd den åt det svenska kompaniet. Men då kompaniet självt saknade medel att utrusta en ny expedition fick det hjälp av en köpman i Hamburg, som på hösten 1661 lät avsända fartyget »Christina». Expeditionen misslyckades emellertid. Utanför den afrikanska kusten angreps fartyget av fyra fartyg tillhörande det holländska västindiska kompaniet, och den svenska kolonien kunde fortfarande inte intagas. Istället gjorde sig holländarna på nytt till koloniens herrar 1663. Kompaniet saknade nu varje möjlighet att själv agera, och det vände sig till K.M:t och ansökte om att ett av kronans fartyg måtte upplåtas för en resa till Guineakusten. De somnu agerade var kompaniets direktörer, vice presidenten i kommerskollegium Israel Lagerfeldt, hovrådet Hendrick de Moucheron och kommissarien i kommerskollegiet Jochim Pötter (-Lillienhoff). Direktörernas framställning gav inte något omedelbart resultat, men efter påstötningar från »samtlige participanterna i det svenska Afrikanske Compagniet» beslöt regeringen den 12.3.1663 att ställa ett skepp med personal till förfogande mot att kompaniet underhöll fartyget. Amiralitetet var emellertid negativt till beslutet, och ärendet drog ut på tiden alltmedan kompaniets delägare blev alltmer otåliga, och fartyget kom aldrig iväg.-® Också på diplomatisk väg sökte man från den svenska regeringens sida under åren 1663 och 1664 att förmå holländarna att direkt utge ersättning till Afrikanska kompaniet. Den svenske residenten i Haag Anders Appelbom framställde ersättningskrav i storleksordningen 400.000 dir smt. Dessa förhandlingar framstod dock redan på ett tidigt stadium i Stockholmsom lönlösa. 134 Pursche, a.a., s. 132 ff. Schering Rosenhane har beskrivit det Guineanska kompaniets bittra öde 1663: Det blev »widh Danske kriget mästadels ruinerat, och arbetar ännu vppå att kunna rätte sig igen, hafver dock sin största tillflyckt till E. K. M:t, att såsom be:te Compagnie icke för sin och sine Participanters skull uthan proptem publicum och för Cronan hafwa lijdit denne skadan att då E:K:M:t och Cronan wille hielpa till att ersättia någon deel af samma tagne skada, såsom E. Kongl. Maj:t i sådant fall hafwer soulagerat andra sine vndersåtare och i synnerhet det stora Skepps Compagniet.» — Handlingar rörande Skandinaviens historia, Bd 31, Stockholm 1850, s. 30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=