Fiskerätt i Norden 75 I Danmark var det främst ålfiskena som gav upphov till fasta fisken (jfr nedan s. 81). Men även i Limfjorden medgavs rätt till »stader» för bottengarnsfiske, vilka kunde skattläggas. En fiskerätt kunde även överlåtas å annan, genom köp eller gåva. Tidiga exempel härpå föreligger. Från Danmark kan nämnas bl.a. ett gåvobrev som daterats till 1107, där kung Nils skänker en sjättedel av ett fiskeri till kyrkor i Odense (DiplomatariumDanicum 1: 1, s. 78 f.) och ytterligare ett gåvobrev från c. 1173 av »utilitatibus ... in acquis et piscacionibus» (Codex Esromiensis, CE, Esroms klosters Brevbog, s. 87). För norsk rätts del innehåller Diplomatarium Norvegicum (DN) många vittnesbörd omatt fiskerätt kunde självständigt säljas, skiftas eller doneras, se t.ex. DN 1, nr 127 (1311), DN IV nr 345, DN VII nr 417 (1441), nr 728 (1530) nr 466 (1466), DNVIII nr 49. Från ursprungligt svenskt område må nämnas kung Knut Erikssons donation (slutet av 1100-talet) till Viby och Julita kloster av ett »bol» i Älvkarleby »in piscatione in eluekarlebuj duas mansiunculas integras que vocantur bol cum omnibus pertinentijs suis» (Diplomatarium Svecanum, DS, 1, nr 65, 66 o. 113). Birger Brosa (1180—1202) donerade till Riseberga kloster »totam partem quam possedi in piscatione salmonum in Wermelandia» (DS 1 nr 824). I Indalsälven donerades fisket »Själören» till ärkebiskopen. Halva ån i Norrbygda skänktes 1337 till domkyrkan i Uppsala (Dipl. Svecanum nr 3311). Fisket i Byske älv donerades till Helgeandshuset i Stockholm. Sten Stensson Bielke gav 1395 till Vadstena kloster hälften av fisket i Pite socken. Klostret bytte senare bort fisket men återfick det genom en ny gåva 1441. Uppsala domkyrka ägde 1486 fiske i Lule älv. Även försäljningar kan följas i källmaterialet. Stockholms stads tänkebok återger åtskilliga transaktioner med fiskerättigheter såsom under den 4 sept. 1482 och den 18 aug. 1488, avseende en bagarehustrus i Stockholm försäljning av en halv »laxholk» i Torneå, som sedermera efter köparens död fördelades mellan arvingarna. Från Finland kan motsvarande exempel anföras. År 1446 sålde t.ex. en delägare i fiskevatten sin andel till en ens’kild.^^ Rätten till fiske på en fastighets vatten kunde vid dess överlåtelse till annan förbehållas överlåtaren med sakrättslig verkan och sålunda skiljas från fastigheten. Från svensk rätt kan nämnas Dala- och Västmannalagarna med deras skildringar av hur bonde successivt gör sig av med sina tillgångar, bete, jakt, fiske m.m. Ur rättspraxis kan vi hämta många belysande Jfr H. Rasmussen, Limfjordsfiskeriet for 1825 (1968), s. 297 ff. Jfr häromC. G. Bergman, Studier i svensk servitutsrätt 2. s. 138, not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=