1809 ÅRS REGERINGSFORM 37 Det sist antydda förhållandet har observerats också av Stjernberg, som därav dragit vissa knappast helt odiskutabla konsekvenser. I GRF § 16 förutsattes uttryckligen, framhöll denne, att den slutgiltiga grunden för vissa däri angivna ingrepp skulle utgöras av en dom, vilket åtminstone förutsatte tillämpning av en allmännare regel å ett enskilt fall. Att regelns tillämpning skulle handhavas av domstol (i teknisk mening) kunde, fortsatte denne författare, »enligt härskande rättsuppfattning» icke fordras. Såväl åläggandet av tvångsarbete vid lösdriveri som tvångsinternering av alkoholister skedde sålunda hos oss åtminstone i första hand av administrativ myndighet. Konungens Befallningshavande. Det förstnämnda åläggandet betecknades f.ö. i lagstiftningen såsomen akt av »dömande». Frågan gäller emellertid 1809 års grundlagsstiftares syn på innebörden av uttrycket »dom». Kunna dessa antagas ha velat binda sig för en begränsning av ordets betydelse, vilken otvivelaktigt åtminstone i slutskedet av GRF:s giltighetstid har kommit att bäst överensstämma med en i själva grundlagstexten anbefalld, objektiv tolkning av ifrågavarande grundlagsstadgande (jfr GRF § 84)? En viss historisk bakåtblick i närmast terminologiskt hänseende må företagas. Denna ger vid handen, att uttrycket »dömder» i motsvarande sammanhang har förekommit i 1719, 1720 och 1772 års regeringsformer, § 2. Spörsmålet blir då dels vilken innebörd uttrycket kan anses ha ägt i dessa författningar, dels huruvida en begreppsmässig förskjutning kan antagas ha inträffat 1809. En lämplig utgångspunkt för undersökningen torde vara betydelsen av uttrycket »döma» i 1634 års regeringsform. Till hovrätterna — som att märka hänfördes till rikets kollegier — hörde enligt p. 7 »alle rättegångssaker, som anten directe lyda under konungens domb eller dit komma med ordentligit vad, och fördenskull dömer denne konungens domb». Det »andra collegium» var enligt p. 10 krigsrådet, som »dirigerades» av marsken. Dess funktion bestod bl.a. i att utöva inspektion över »skantsar och alle byggninger till kriget, så att där alt rätt dömmes och förordnas». Det anförda torde vara tillfyllest för att inledningsvis belysa den vidsträckta innebörden av uttrycket »döma» i 1600-talets författningsspråk. Att domsrätt tillkom de under 1600- och 1700-talen ytterst talrika specialdomstolarna, såsom borg- och slottsrätterna, hall- och manufakturrätterna samt bergsrätterna, torde väl även med nutida betraktelsesätt framstå som föga anmärkningsvärt. En dömande funktion utövades emellertid också av vissa kollegier och administrativa verk.^^ Exemplifierande Stjernberg i StvT 1921, s. 7 f. Cit. efter Sveriges Regeringsformer 1634—1809 samt Konungaförsäkringar 1611— 1800, utg. av Emil Hildebrand, Sthlm 1891, s. 8 och 11. Jfr David Nehrman, Inledning till Then Swenska Processum Civilem, Stockholm väl 90 89
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=