Gösta Äqvist 188 bosatta ha kommit i åtnjutande av vissa förmåner, för den händelse man anser vakttjänsten vara en anledning till den mindre betungande utgärdsskyldigheten till kungen. Belägg för något sådant finns emellertid inte i det bevarade lagmaterialet och man kan därför endast konstatera att man på denna väg inte kan med säkerhet komma till rätta med problemet. Fråga är dock om det inte finns några andra sätt på vilka man kan angripa denna sak. Det kan ju finnas andra prestationer eller fördelar för kungen, som kan uppväga de mindre utgärderna från Roden. Som redan tidigt i denna undersökning har framhållits ansågs själva namnet Roden ha sin grund i det sjömanskap under ledning av sjökungar eller sjörövarhövdingar som kunde ha sin bas och utveckling på denna kust. Men sjöröveri och piratverksamhet har alltid haft ett visst samband med handel och det finns i den tidigare Bjärköarätten och den senare Magnus Erikssons Stadslag bestämmelser som kan ge en viss bakgrund till sådana förmåner för kungamakten. Den ena av dessa bestämmelser är den förköpsrätt till varor, som kommer kungen och utövas av dennes fogde. Under tre dagar efter det att skepp har anlänt till en stad har kungen genom fogden denna förköpsrätt enligt bestämmelserna i BjR fl. 8 och MEStL Skeppsmålabalken (Sk) fl. 1. Med den utveckling mot slott och fasta borgar, som ägde rum under senare delen av 1200-talet och ännu mer under 1300-talet var det nödvändigt att förse dessa slotts och borgars besättningar med mat och andra förnödenheter och detta kunde uppenbarligen inte ske på bättre sätt än genom utövandet av den kungliga förköpsrätten.^^® Att i denna måste ligga en avsevärd ekonomisk förmån för kungen eller länsinnehavaren är uppenbart och det är lika klart att de handlande och skeppare, som så kunde, utnyttjade denna tvångssituation för att betinga sig vissa förmåner. Den andra bestämmelsen är den som går under beteckningen det bottniska handelstvånget och som fått sitt rättsliga uttryck i MEStL Köpmålabalken (Km) 34 § 3. Härigenom ålades alla män från å den rikssvenska sidan Roden, Hälsingland eller Gästrikland att endast driva handel med Stockholm. Bestämmelsen är givetvis tillkommen i Stockholms intresse men det intressanta i densamma är att Rodens handlande och skeppare, vilket i regel var samma sak, här anges som den del av upplänningarna som bedriver sådan verksamhet. Därmed följer även att denna verksamhet har ett samband med den förut angivna kungliga förköpsrätten och alltså är en kunglig förmån, som har sitt värde och vars uppehållande har varit förenat med en möjlighet att lämna Rodenskepparne ett ekonomiskt vederlag. tillRaven von Barnekows räkenskaper upptager inte bara inkomsterna från Södermanland utan även utgifterna för Nyköpings slott och vidare hans bokslut med hertigen av Meklenburg, allt hos Styffe, BSH I s. 62 ff. samt s. 107 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=