Gösta Åqvist pen stupade.^^ Om Stockholm i form av någon kastal existerat vid denna tid är obekant men även om så varit fallet så har den ovan angivna vägen erbjudit för de anfallande ett sätt att ta sig förbi denna plats och Stockholms kastal har med andra ord inte varit ett tillförlitligt skydd mot inkräktare att ta sig in i Mälaren.^^ Ordningsföljden mellan dessa två händelser, Sigtunas förstöring och slaget vid Almare-Stäket är dock inte klar.®® Har emellertid Stockholm som kastal funnits vid denna tid men inte kunnat förhindra främlingarnas inträngande i Mälaren, så kan denna omständighet ha varit ett skäl till upprättandet av den vård—vaka-organisation varav spår finns i UL och SdmL.®" Även Attundaland genomkorsas av ett flertal vattendrag, varav det viktigaste är det som från trakten av Skepptuna genom Närtunaån eller Holmbroån leder till Helgösjön, som avvattnas genom Helgöån och Husaån till Garnsviken, vilken slutligen står i förbindelse med Trälhavet och därmed till Saltsjön. Vid Helgösjön mottar detta vattensystem ett från sydväst kommande vattendrag, som förbi Frösunda och Orkesta kan följas ända till sjön Fysingen, dock med en vattendelare väster om nuvarande Orkesta kyrka. Från nordost mottar Holmbroån även ett tillflöde i form av Lillan, som avvattnar bl.a. sjöarna Sparren, Rösjön och Jälnan. Olav Haraldssons ofta beskrivna färd från Mälaren till Saltsjön kan därför ha skett på endera av tre olika vägar utan att man av de lämnade beskrivningarna kan dra några slutsatser om vilken väg han tagit. Utöver detta vattendrag har emellertid Attundaland tvenne andra, som leder österut mot Ålands hav. Det nordligaste av dessa har från Skedviken lett över Rimbo, Husby-Sjuhundra till nuvarande Norrtäljeviken medan det sydligare från trakten kring Näs gått över Rö, ö. Ledinge till sjöarna Addarn och Länna kyrksjö och därifrån ut till skärgården nordväst Yxlan vid Hysingsvik. Hur långt Fjädrundaland i gammal tid har räknats är föremål för skilda uppfattningar. Enligt en teori finns här en övergång till västmännens land, 160 98 Erlkskrönikan, v. 4S4. Spörsmålet om Stockholms betydelse som lås vid Norrström behandlas ingående av Ahnlund, Nils, Stockholms historia före Gustav Vasa, Stockholm, 1953, s. 84 ff. Erikskrönikan behandlar dock Sigtunas härjning före ärkebiskop Johannes’ fall och närmast i den formen att ärkebiskopen stupat vid Sigtuna och alltså sökt komma staden till hjälp. UL KgB 12: 1—2, SdmL KgB 12: 2—3. Uttrycken i Heimskringla (ed. F. Jonsson), 1, s. 8 ff., kap. 7 och Den store saga om Olav den hellige (ed. Oscar Albert Johnsen och J6n Helgasson) kap. 21 Stoccsund, Agnafit och Konungssund, är geografiskt så pass obestämda att de tillåta annan tolkning än förläggande av genombrottet från Mälaren till Saltsjön vid den nuvarande stadsholmen i Stockholm. 98
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=