Reflexioner kringRodenproblemet 137 goldhroden i den anglosaxiska dikten Beowulf, där det ansetts böra återgivas med ’guldprydd’ av Collinder i dennes översättning till svenskan av Beowulf v, 2025.^® Det har visserligen varit föremål för diskussion huruvida hrjoÖa 2 skulle innebära enbart ’betäckt’, ’beklädd’ och liknande och om verkligen innebörden kunde utsträckas till betydelsen ’smyckad’ o.dyl.-" Emellertid står hroden i klart sammanhang med nhd. geriiste, rustung, riisten o.s.v. Grundbetydelsen av ahd. gi-hrusti är visserligen ’beklädnad’ men samma ord har i ahd. betydelsen ’prydnad’, ’smycke’. Det får därför anses helt klarlagt att hrjoöa såväl innebär att röja ett skepp som att vara smyckad eller väl klädd. Därför förefaller det helt klart att denna beteckning för svearna somsjökrigare i bägge hänseendena är på sin plats. När det gäller att tidsmässigt fixera när beteckningar som rod, rodh-y och liknande kan ha uppkommit ställes man inför avsevärda svårigheter. När exempelvis UL stadfästes 1296 var ledungen inte densamma som tidigare. Det anses att den övergått i en skatteledung, d.v.s. istället för att utbjuda ledung hos bönderna upptog kungen en skatt som ersatte ledungsbesväret. Bestämmelser häromfinns i UL KgB 10 §§ 1—4, och skatten utgår när kungen stannar hemma och ej själv vill fara ut eller sända sin här utomlands. Följaktligen är även bestämmelserna om Roden relativt föråldrade och att fastlägga när innebörden av ’sjökung’ och ’sjökrigare’ uppkommit är med andra ord synnerligen vanskligt. Men med detta följer att vissa uttryck har stelnat i vedertagna formler och att ordalagen själva kan ha gett anledning till betydelser som man inte utan vidare kan se som en följdriktig utveckling av de ursprungliga orden och deras betydelse. Vi skall nu gå till en prövning av det i det svenska medeltida lagmaterialet förekommande formerna av rod, rodh-, och liknande för att se i vad mån detsamma låter sig förklaras ur den här uppställda hypotesens synpunkt. Detta material återfinnes ås. 129 härovan och återges här i annan ordning och för överskådlighetens skull i förkortad form av de gamla uttrycken men med en åtföljande kort kommentar. Enligt Fr. Klaeber Beowulf and the fight at Finnsburg, 3:dje upplagan Boston,. 1950 V. 2024—2025: S\o gehäten (is), geong goldhroden, gladum suna Frödan-, av Björn Collinder Beowulf, Stockholm 1954 översatt på följande sätt: Henne har man lovat, den guldprydda flickan, åt Frodes glade son. Se om detta spörsmål E. Sievers’ Gegenbemerkungen zum Beowulf i Beiträge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur unter Mitwirkung von Paul und Edmund Slevers herausgegeben von WilhelmBraune 1910 s. 406 ff. 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=