Reflexioner kringRodenproblemet 133 Uttrycket i det andra exemplet Roba r^efr kan betraktas som en kenning för skölden. Den ordagranna betydelsen skulle närmast vara »sjökungens tak». Redan JÖn Thorkelsson, Bema:rkninger til enkelte vers i Snorra Edda har följande: »Lxsemaaden ricfrs, som (Codex) W(ormianus) har, er den rigtige; ligeledes ramsvell, som de fleste Haandskrifter have. Ordfolge: Roöa r^frs ramsvell pverr eigi fyr augna regni Öbs bedvinu. Sd konungr eignis elli. Rodes Hvxlvings m^egtige Is formindskes ikke af Ods Hustrus Ojenregn. Gid den Konge maa opnaa en höj Ålder.» Vidare framkastar han följande: »Rode er Navn paa en Sokonge; Roba r^fr, Sokongens Hvaslving eller Tag (Bedoskning, Vasrn), Skjold; Roba rcefrs ramsvell, Skjoldets mxgtige (stserke) Is, Svasrd. Talen synes at vsere om et forgyldt Svxrd eller 0xe. Ods Hustrus 0jen regn—Freyju tar, Freyjas Taarer, Guld. Det sa:dvanlige er, at Regnen smxlter Isen, men den her omtalte Is smashes ikke af Freyjas 0jenregn.» Enligt ovanstående skulle Rode vara namn på en sjökung. Omexistensen av en sådan är intet bekant. Med »navn» kan Thorkelsson dock ha menat »beteckning» eller »benämning». Som ovan angivits är Robi emellertid en allmän heiti för sjökung enligt Snorra Edda Skaldskaparmal, kap. 75. Enligt Tillägg IXär rqb även heiti för skepp. Även på andra vägar synes det mig möjligt att klarlägga dessa spörsmål och det förefaller mig som om lämpliga utgångspunkter härför inte skulle saknas. Uteslutet är nämligen inte att ordet kan härledas ur hrjoba, ett ord som undergått två olika utvecklingslinjer, vilka bägge skulle kunna vara karakteristiska för dem som uppträdde som sjökungar. Enligt de Vries är den ena linjen ’ausschleudern; vertreiben; leermachen, pliindern’, medan den andra går i riktningen ’bedecken, bekleiden, verzieren’. Det senare är dock endast känt i infinitiv och particip som hrobinn. Troligen kommer ordet närmast från anglo-saxiskan där det uppträder under formen ae. hreodan i betydelsen ’bedecken, schmiicken’. Till detta skall jag återkomma längre fram. Vid sin behandling av hrjoba i dess första bemärkelse hänvisar de Vries till Elias Wesséns avhandling Zur Geschichte der germanischen n-Deklina21 ANF VI, ny följd 1890, s. 6. DE Vries, Jan, Altnordisches Etymologisches Wörterbuch (AEW), 2: dra upplagan Leiden 1962, s. 257, s.v. hrjoöa. 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=