1809 ÅRS REGERINGSFORM !> Enligt Holms uppfattning skulle sålunda begreppet »personlig frihet», som återfinnes redan i regeringsförslaget (det s.k. Håkansonska förslaget) till regeringsform, ha införts av 1809 års grundlagsstiftare närmast med frihetsstraffen i åtanke.*^ Detta antagande stödjes dock näppeligen av straffsystemets historiska utveckling. Straffarbetets betydelse hade, framhåller Munktell, under 1600-talet ökat ofantligt i betydelse. Strafformen hade då kommit till utomordentligt livlig användning såväl i egenskap av omedelbart ådömt straff som i egenskap av förvandlingsstraff. En annan form av frihetsstraff, som redan framträtt i medeltidslagarna, var fängelse vid vatten och bröd, vilket så småningom fått en starkt utvidgad användning. Detta straff liksom det vanliga fängelset, vilka båda former ansågos mindre vanärande, nyttjades under 1600-talet i stor utsträckning som straff för ståndspersoner. I 1734 års lag räknades visserligen fängelse vid vatten och bröd till kropps-, ej till frihetsstraffen. Det var emellertid, betonar Munktell, mot bakgrunden av det föregående århundradets utveckling endast naturligt, att frihetsstraffen även i övrigt kommo att spela en stor roll. Det vanliga fängelset förekom vid många brott. Likaså var straffarbete mycket vanligt. Gustav III:s 1779 genomförda förordning avseende dödsstraffets avskaffande vid åtskilliga brott och en ökad användning av frihets- och kroppsstraff i stället var otvivelaktigt av stor humaniserande betydelse. Dess vikt bör dock enligt Munktell ej överdrivas, då straffrätten även efter 1734 års lags antagande genom de högre domstolarnas mildrande verksamhet hade varit långt mildare än lagens ord kunde låta förmoda.® Vid 1809—10 års riksdag begärdes tillsättandet av en kommitté för revision av strafflagstiftningen. Resultatet blev förordnandet 1811 av lagkommittén, där Johan Gabriel Richert (1784—1864) —betecknad som vår mest framstående lagstiftare under 1800-talet — efter några år inträdde som ledamot. Kommittén avgav 1815 ett betänkande, vari påvisades det ändamålslösa i användandet av kroppsstraffen och nödvändigheten av deras utbytande mot fängelsestraff, som lämnade tillfällen att arbeta på fångens förbättring. Oscar I:s namn är framför allt knutet till den under 1800-talet fortgående humaniseringen av straffsystemet och till de fångvårdsreformer, som bl.a. under inflytande av det honom tillskrivna, synnerligen uppmärksammade arbetet »Omstraff och straffanstalter» (1840) kommo att genomföras. ® Håkansonska förslaget, § 14, överensstämmer frånsett vissa tillägg ordagrant med GRF § 16; jfr Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, utg. av Christian Naumann, 9 årg., Sthlm 1872, s. 260 f. ® Henrik Munktell, Brott och straff i svensk rättsutveckling, Uppsala 1943, s. 36 ff. Jfr även samme författare. Kring frihetsstraffens uppkomst. Några huvuddrag. Festskrift tillägnad VilhelmLundstedt, Uppsala 1947, s. 18 ff. P.-E. Wallén, Svensk straffrättshistoria, 2, Sthlm 1973, s. 5. “ Som övertygande ådagalagts har Clas Livijn (1781—1844), vitter och politisk
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=