Från PRIVILEGIESYSTEM TILL PATENT 45 träffande denna fråga var ett statsråd skiljaktigt och menade, att frågor om uppfinnings beskaffenhet skulle prövas av sakkunniga personer. En bestämmelse om jury borde därför intagas i paragrafen samt 8. patenträtten förverkades, om patenthavaren icke kungjort uppfinningen i Post- & Inrikes tidningar eller ej utövat densamma inom 2 år från patentbrevets utfärdande samt om domstol förklarat, att patentet borde upphävas. Intressant är att notera, att man redan 1847 uppmärksammat det intresse teknikerna kunde ha av att få en ur deras synpunkt fungerande patentlag och därför inhämtat deras yttrande. Till viss del slog även deras synpunkter igenom i 1856 års förordning. Det skulle senare visa sig, att teknikerna vände sig mot vad man kallade »juristväldet», då det gällde patentfrågor, då de ansåg sig helt avklippta från det direkta lagstiftningsarbetet. Diskussionen för och emot patent Under senare hälften av 1800-talet expanderade handeln och industrin, vilket fick till följd att ett livligare handelsutbyte länderna emellan etablerades. Därvid skapades ett behov av att reglera bestämmelserna om patentinstitutet länder emellan. Två olika skolor uppträdde med olika lösningar på problemet i fråga. Den ena skolan representerades av uppfinnare, tekniker och industrimän, vilka var förespråkare för patentinstitutet. I liberalistisk anda framträdde emellertid även en andra skola, som var institutets motståndare, den s.k. antipatentrörelsen. Det latinska ordet liber betyder fri och det var friheten, som liberalismen värnade om. Under inflytande av denna ideologi infördes i ett flertal länder bestämmelser om näringsfrihet och frihandel. Det var framför allt frihandlarna, som var motståndare till patentinstitutet. Patentinstitutets bejakare uppställde fyra argument för patentinstitutet,^® varav två var individuella och grundade på naturliga rättigheter och två var av ekonomisk art. Man menade, att för det första har en person en naturlig äganderätt till sina idéer (natural property right). Om någon annan anammade dessa idéer, skulle denna handling bedömas såsom stöld. För det andra skulle uppfinnaren belönas för sin uppfinning i proportion till den nytta samhället kunde få av denna (reward for services rendered). För att belöning skulle utgå, skulle dels uppfinningen vara ett verk av en identifierbar uppfinnare och dels skulle belöningens storlek fastställas på så sätt att man ansåg, att den totala maximala inkomsten en Den följande framställningen är hämtad ur E. Penrose: The economics of the international Patent System, Baltimore 1951, s. 19 ff. En sammanfattning finns hos F. Machlup: An economic . . ., s. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=