Torsten Bjerkén »Stadd under mannens målsmanskap, kan hustrun ej, utan hans samtycke, med laga werkan sluta något aftal, och således ej /h/ellcr idka särsklldt näringsfång. Om han tillåter det, anses han derigenom till henne öfwerdraga en del af sin förwaltningsrätt, hwaraf den naturliga följd uppkommer, att de förbindelser äro gällande, som hon i och för sitt yrke ådrager sig, samt att äfwen mannen derföre answarar.» Mannens bestämmanderätt i familjens angelägenheter motiverades av lagkommittén med att »en af makarna måste wara styrande» i »det husliga samfund, som genom äktenskapet uppkommer». Juris professorn Fredrik ScHREVELius gav uttryck åt samma tankegång i sin lärobok i civilrätt.-^ »Enhet och planmässighet» i fråga om familjens angelägenheter fordrade, att mannen ensam bestämde. I föreläsningar över boskillnadsförordningen vårterminen 1866 kom professorn E. V. Nordling in på tolkningen av GB 11:4. Nordling ansåg att lagrummet visade att både mannen och hustrun kunde åsamka sig enskild gäld under äktenskapet. »Hustrun dock endast genom böter eller civil gerning, sommedför skadeersättning.» Något enstaka yttrande som angav en annan uppfattning om rättsläget förekom dock. Hellner har i detta hänseende fäst uppmärksamheten på JustR A. V. Åbergssons yttrande vid granskningen av Nya Lagberedningens förslag till ändring i GB 1886.^^ Genom lagstiftning 1874 infördes stadganden om gift kvinnas förvaltningsrätt till egendom.^^ Sådan förvaltningsrätt kunde stadgas i äktenskapsförord. Frågan om hustruns rätt att åta sig gäld reglerades emellertid ej i 1874 års författning, vilket redan från början framstod som en brist. Denna fråga löstes först efter ett långvarigt utredningsarbete genom ändringar i giftermålsbalken år 1898.^* Först 1921 blev man och hustru definitivt jämställda. 12 5 1 detta avsnitt skall ett försök göras att diskutera möjliga orsaker till de skilda domsluten 1795 och 1805. En utgångspunkt för diskussionen är, att 1795 års rättsfall inte är ett enstaka »olycksfall i arbetet». Det bör kraftigt understrykas att det härvidlag är fråga om ett antagande som kan visa -® Fredrik Schrevelius: Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande Civil-rätt. III. 2 uppl. Lund 1858 s 63. E. V. Nordling: Föreläsningar öfver Boskilnads Förordningen. Upsala Vårterminen 1866. (Littografiskt tryck) Sthim 1869 s 16 f. Hellner, a.a. s. 117 not 1. Åbergssons yttrande i NJA II 1888 nr 3 s. 21. SFS 1874 nr 109 s. 1. .33 sps 1898 nr 64 s. 1. A. Winroth: Svensk Civilrätt. IL Äktenskapets rättsverkningar. Malmö 1900 s 262. Winroth uppger i not 5 att han ej funnit några rättsfall angående hustrus gäldsåtagande i rättspraxis före 1734 års lag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=