Hustruns rätt att låna pengar 11 torde endast få ses som ett konstaterande av att någon nödsituation ej förelegat, som kunde föranleda till analogisk tillämpning av GB 11:6 sista punkten, som gav hustrun möjlighet att i vissa nödsituationer företa rättshandlingar utan makens medgivande. HovR hade både i 1795 och 1805 års fall givit uttryck åt en uppfattning som överensstämde med vad Nehrman uttalat. Högsta domstolen hade ändrat uppfattning. Som ett förebud om ändringen kan man se utgången i rättsfallen från 1804 och januari 1805. I förstnämnda mål ansågs visserligen inte målsmanskapet ensamt avgörande för ogiltigheten av en revers. Men HD hade tagit ett steg i den riktningen. Det andra målet visade emellertid att målsmanskapet inte lade hinder i vägen för fullt ansvar för båda makarna gentemot tredje man. HD hade preciserat gränsen för målsmanskapets betydelse. 4 Uppfattningen att mannens målsmanskap innebar, att hustrun inte kunde låna pengar utan hans samtycke, hade framtiden för sig. 1832 fastslog högsta domstolen att mannens tillstånd erfordrades för att ett av hustrun utfärdat skuldebrev skulle anses giltigt (SJA III s. 252). KR och Stockholms RR hade i detta fall ålagt betalningsskyldighet för ett skuldebrev som en hustru utfärdat utan mannens tillstånd. Svea HovR ansåg att betalningsskyldigheten ej var förenlig med GB 9: 1 och 11:6 samt HB 1:8 och 10: 13; som motivering angavs även att hustrun ej erhållit valuta för skuldebrevet. HDfastställde HovR:s dom. I referatet i SJA erhöll rättsfallet rubriken: »Medför af Hustru utgifven förbindelse betalningsskyldighet?» Frågan besvarades alltså nekande. I en not (sid. 253) gör utgivaren av Juridiskt Arkif, Carl Schmidt, en kommentar till rättsfallet. Han konstaterar att 1832 års dom strider mot utgången i det av Backman refererade fallet från 1795. Men, säger utgivaren belåtet: »vid jemförelse af skälen för de motsatta Besluten tveka vi icke att antaga dem, Svea Hof-Rätt i ofvannämnde Dom framställt.» Ett notisfall år 1882 (NJA 1882 A not. 24) bekräftade den ståndpunkt som rättsfallen 1805 och 1832 gett uttryck åt. I notisfallet motiverades domen endast med att hustrun ostridigt stått under mannens målsmanskap då hon utgav två skuldebrev utan mannens samtycke. Hon ansågs ej betalningsskyldig. 1805 och 1832 års rättsfall stod i överensstämmelse med den förhärskande uppfattningen under 1800-talet. Lagkommittén diskuterade äktenskåpets rättsverkningar i konservativ anda både i motiven till 1815 års förslag till GB och i motiven till allmän civillag. Kommittén uttalade bl a följande i de senare motiven: Förslag till Allmän Civillag. Sthlm 1826 s. 26 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=