De medeltida svenska böterna 95 därför vara skäl att undersöka hur de uppkommit och vad de grunda sig på. Av den undersökning därom, som återfinnes i Bil. 2, framgår, att något godtagbart bevis för att det har varit fråga om vägt silver icke framlagts, och att det knappast är sannolikt att så varit fallet. Lagarnas uppgifter om böter kunna kompletteras med uppgifter i andra samtida urkunder, publicerade i diplomatariet och motsvarande samlingar. Här gäller liksom i fråga om lagarna i huvudsak, att böterna angivas i mark utan uppgift om vilket slag som avses, medan i fråga om andra värdeuppgifter detta uppgives. Detta är fallet bl.a. med de kungl. stadgar, som under senare delen av 1200-talet och förra delen av 1300-talet utfärdades i Alsnö 1279 (Ds 799), i Skenninge 1335 (DS 3175), i Upsala 1344 (DS 3864) och i Tälje 1344 (DS 3975) och vilkas bestämmelser sedermera delvis intagits i landslagen. Ett undantag utgör konung Magnus brev till Jönköpings invånare år 1349 (DS 4483), där bl.a. stadgas som straff för landsköp böter på 40 mark penningar, konungens ensak. Bötesbestämmelsen blev för övrigt intagen i MEStL KmB XX III: pr och i KrLL KmB VI: pr, dock utan angivande av vilket slag av mark som ansågs.^® Samma allmänna regel gäller om en rad kungl. brev, dombrev och andra, från tiden efter 1344, där i sanctio stadgas för överträdelse av konungens påbud straff på 40 mark, konungens ensak, utan angivande av vilket slag som avses. Att det här gäller mark penningar torde man dock kunna sluta sig till av ett brev från konung Magnus år 1352 med bekräftelse av tidigare dom (DS 4776), där uttryckligen uppgives att straffet i sanctio gäller 40 mark penningar. Ett straff på 3 mark penningar för överträdelse av givet påbud stadgas i kungl. brev år 1349 (DS 4486) och i brev av hertig Valdemar år 1314 (DS 1986). Böter uttryckta i mark penningar omnämnas dessutom i flera andra av de i diplomatariet publicerade urkunderna. Endast några få av dessa gälla emellertid bötesbelopp, som direkt angives i lagarna. Böter på 40 mark penningar omnämnas år 1303 i Östergötland (DS 1381) för brott mot tingsfrid,^* år 1363 enligt UL (DS 6772) för dråp,^- år 1408 i Västergötland (SD 994) »fore min inlennigh — fore et byltoga maal»^^ och år Att det här var fråga om mark penningar framgår för övrigt av en senare urkund, nämligen Johan III:s Förordning om Köphandelen 11/8 1580, där det om landsköp anföres »och ändock udi Sweriges lag står förmält 40 mark, dock efter thet, at en mark på samme tijd Lagen giordes, var högre achtet än nu en eller twå daler, såsom och en part mena, att en mark skal haffwa warit achtet så godh som en lödig mark Sölff. Therföre wele wij, at the skole böta för hwarje 40 mark, 40 daler». ” Jfr ögL EdsB 3: 1, 2, 4: 1 och 5: pr, 1, 2 samt EdsB 8 och 10: 1. >2 UL MB 9: 2. »2 MELL EdsB 27.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=