RS 6

Sigfrid Sjöberg präglade penningar». I det följande betecknas dessa för korthets skull som silverböter, resp. penningböter. De böter, där arten ej uppgives, betecknas somobenämnda böter. I första hand behandlas här det centrala lagkomplexet: landskapslagarna inom det svenska fastlandet, väst- och östgötalagarne, upplands Sörmlands-, västmanna-, dala- och hälsingelagarna, samt landslagarna. Penningböter finner man där angivna blott på ett fåtal ställen: i YVgL Add 13:2 för ogilla eder i ögl DrB 16:2 och 21 för dråp på träl i UL®KkB 6: 6 för försummelse, när kyrkklocka faller ned KkB 15:8 för den som för oskyldig till tings för tidelag i VmL TgB 23: 1 för vägran att svara inför ting. Därjämte förekommer ett par andra uttryck som avse penningar: marker taldom i ögL DrB 17: 2 för dråp på gävträl och öre svenska i KrLL BB 50: pr för alltför stor humlegård. Även i fråga om några andra bötesuppgifter, där arten av mark etc. icke anges, kan man av det sammanhang, vari bestämmelsen förekommer, sluta sig till att penningböter avses. Det gäller där uppgift om mark etc. förekommer tillsammans med uppgift om belopp i penningar, särskilt där sådana bötesbelopp ingå i en regelbunden serie. Detta finner man i YVgL DrB 7; ögL BB 6: 1; 44; 49; UL KkB 1: 2. Därtill kommer den generella bestämmelsen i KrLL TgB XXXII: »Alla saker för dombrut sculu mastas oc bötas offuer alt Swerige a:pter eno mynte, som £er stocholms mynt eller thes wasrd» med tillägg att detta gäller även vid rån och tjuvnad. Endast i ett fall finner man i nämnda lagar böter angivna i vägda mark (masrker wzeghzer) nämligen för dråp i HL MB 38. Denna bestämmelse står som ett helt isolerat undantag och flocken har blivit föremål för olika tolkningar. Dessa behandlas i Bil. 1. Dessutom finnas i lagarna vissa uttryck ang. böter, som tolkats såsom avseende vägt silver. De äro »{jrer mxrkxr — — — haetas ok zeru tvar» i VgL, »markasr slika sum han (trälen) skall lösa ma:b» i ögL och »masrkxr karlgilder» i UL. Dessa uttryck behandlas i KLNM (1966).® Med hänvisning till Holmbäck—Wesséns utgåvaav Svenska landskapslagar uttalas där: om det första uttrycket, att det »allmänt ock efter allt att döma, med full rätt uppfattats som en kursrelation av 1: 12», omdet andra »3 mark (säkerligen mark silver)» och om det tredje, att det »allmänt tolkas som mark silver (= mark silfs, marka argenti)». Något stöd för dessa tolkningar finnes dock icke i själva lagbestämmelserna. Det kan ® Att här avses penningar uppges icke i de av Schlyter återgivna texterna men finnes enligt Schlyters anmärkning i handskrifter från mitten av 1400-talet och senare. ® KLNM Bd 11 (1966) s. 437 f., 432 artikeln »Mark» (författare N. L. Rasmusson). 94

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=