RS 5

67 Sameland och samerätt som samerna har där. Tvister och rättsosäkerhet förekommer på många håll. Samerna har ingen garanti för att inte markägarna när som helst dä det passar dem med hänsyn till skogskonjunkturerna så ändrar markens användning att renens vinterbete totalskadas i hela landet. Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att gällande rennäringslag inte är äldre än av år 1971. Skogsvårdslagen och övriga miljövårdande lagar syftar ju inte till något minoritetsskydd och även i övrigt har i många sammanhang deras effektivitet satts i fråga. Det är i detta läge förvånande att så stora ansträngningar görs för att klarlägga rättsläget på åretruntmarkerna, samtidigt som de betydelsefulla vinterbetesmarkerna successivt reduceras och motsättningarna om utnyttjandet av dessa områden hela tiden ökar. Ingen kan ju hindra samerna att göra gällande äganderättsanspråk var de vill, men på de områden där de möjligen skulle befinnas vara ägare har de redan en stark rätt, som är klar både till innehåll och geografisk utsträckning. Samtidigt hotas den smala basen för rennäringen genom rättsosäkerhet och markförändringar på vinterbetesområdena. Om inte större uppmärksamhet ägnas samernas trängda läge på vinterbetesmarkerna befarar jag allvarligt att samerna — i varje fall som renskötare och etnisk grupp — inte kommer att få stor glädje eller nytta av en äganderätt till åretruntmarkerna. Ett handlingsprogram bör enligt min mening innefatta en gränsbestämning och en angelägenhetsgradering av vinterbetesmarkerna. Vidare bör det klarare fastslås vad markägare och renskötare får göra och inte får göra med dessa marker. Detta är långt mera aktuella frågor än den i och för sig mycket intressanta frågan vem som äger Kebnekaise.^® T.ex. av chefen för Skogsstyrelsen i uttalande i Dagens Nyheter 24.1.1977. En statlig utredning om stöd åt samernas språk och kultur (SOU 1975:99, 100; 729 sidor) har nyligen uttalat: »På staten tillhörig mark bör slöjdvirke kunna tillhandahållas avgiftsfritt.» När ett litet och till sin existens hotat folk möts av förslag och åtgärder av sådan typ, är det inte förvånande att det reagerar med missnöje och misstänksamhet.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=