Eadem res? 27 förarbetena, somjag som domare inte kan utan starka skäl frångå, på individualiseringsläran. Men är Kallenbergs utläggning av denna riktig? Varför skall uppkomstgrunden vara ett nödvändigt identitetskriterium endast för fordringsrätter men inte för sakrätter? Olivecrona, som visserligen anser, att hela resonemanget »saknar . . . vetenskaplig karaktär», har dock i förbigående anmärkt, att »något som uppkommit vid tidpunkten t^ genom grunden g^ icke kan vara identiskt med något som uppkommit vid tidpunkten t- genom grunden g"».^ Detta borde väl gälla även sakrätter. Genom sin olycksaliga bindning till motiven har domaren närmat sig de tyska domarnas position under gemeinrättsliga tiden. Individualiseringsläran är nämligen ursprungligen ett romerskrättsligt påfund. Och redan i den romerska rätten var det vid besvarandet av frågor om rättskraft och litispendens som individualiseringsläran användes. Någon skulle alltså kunna finna den romerska rätten värd att beakta ännu i dagens rättstilllämpning. Men även för den, som har en friare inställning till rättegångsbalkens motiv, kan det ju vara en fråga av intresse, om individualiseringsläran är riktigt uppfattad eller ej. Om det visar sig, att skillnaden ifråga om sak- och fordringsrätter icke kan genomgående upprätthållas, kan det ju vara ett ytterligare argument för att hänvisa individualiseringsläran till idéhistoriska museet. Därtill kommer, att mången, som är intresserad av rättstillämpningsfrågor, känner ett slags fascination inför den romerska rätten och dras till dess knäckfrågor. Ej heller romanisterna av facket förbigå dem. Må vi alltså gripa oss problemet an. Men var på Er vakt! Jag är inte romanist. Så beväpna Er med ett saltkar! Visserligen var det vid lösandet av rättskrafts- och litispendensfrågor som individualiseringsläran användes inomden romerska rätten. Emellertid hade dessa frågor ursprungligen en helt annan karaktär än i våra dagar. Det avgörande var nämligen: har den rättighet, som nu göres gällande, förintats —konsumerats —genom en tidigare inledd process? För att besvara denna fråga måste man bland annat veta, huruvida rättigheten var identisk med den, varomden tidigare processen rört sig. För att sätta in individualiseringsläran i sitt ursprungliga sammanhang är det därför på sin plats att lämna en redogörelse för den romerska processkonsumtionen och dess närmare innebörd. Såsom Hägerström framhållit, torde det romerska rättighetsbegreppet ha haft sina rötter i religiöst färgade föreställningar om översinnliga makter.^ Romarna skulle ursprungligen ha betraktat rättigheten såsom ett * Olivecrona: Grunden och saken, 1954, s. 20. ^ I »Der römische Obligationsbegriff im Lichte der allgemelnen römischen Rechtsanschauung». Band I. Jfr dock kritiska recensioner av Kubler i Berliner Philologischen Wochenschrift 1929 s. 203 ff., Kunkel i SavZ Bd. 49 s. 479 ff. och Binder i Kritische Vierteljahresschrift Bd. XXIV s. 269 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=