Göran Inger 110 Såväl Jernkontoret som lantbruksakademiens förvaltningskommitté påtalade i sina remissvar det olämpliga i att, såsom man gjort i jordabalksförslaget 1847, hänföra gruvor till fast egendomd® Mot ett sådant betraktelsesätt talade dels det gällande inmutningssystemet, skyldigheten att genom arbeta och avgift försvara gruva samt gruvans återgång till jordägaren, om den lades ned. Vidare fann man de föreslagna bestämmelserna i 3 § om vad som skulle räknas som fast egendom i en byggnad alltför obestämda. Det vore önskvärt, skrev Jernkontoret i sitt yttrande, att föreskriften finge »en sådan lydelse, att deraf tydligare framginge, hvad som af maskiner, der de icke äro väggfasta eller inmurade, borde anses tillhöra byggnaden och således utgöra egendom, som ej vore föremål för förlagsinteckning, . . .». Att jordabalksförslaget från 1847 icke ansågs kunna godtagas som lag på 1880-talet låter sig väl förklaras av det faktum att industrialismen alltmer börjat göra sig gällande.^® Förslaget framstod som föråldrat. Det hade uppkommit nya juridiska problem, somkrävde sin lösning. Resultatet av denna utredning blev också helt naturligt den, att Kungl. Maj:t i likhet med ovannämnda remissinstanser fann, att tidigare förslag till jordabalk icke kunde såsom lag antagas, varefter Nya lagberedningen fick i uppdrag att utarbeta förslag till ny lag.^^ Samtidigt överlämnades det insamlade materialet till Nya lagberedningen. För att få hjälp med lösandet av de tekniska frågor, som uppkommit, då det gällde att avgöra vad som i fråga om en fabriksbyggnad borde vara att hänföra till fast egendom lät Kungl. Maj:t Nya lagberedningen tillkalla några sakkunniga yrkesidkare, nämligen disponenten Axel Swartling, som tidigare väckt motion i Andra kammaren, kommerserådet C. F. Theodor Nordström, maskindirektören vid Statens järnvägar Fredrik (Fritz) W. H. Pegelow, bruksdisponenten Achates Lindman och disponenten O. Carlsson. Dessutomlät Nya lagberedningen inhämta yttranden i särskilda frågor av ett större antal sakkunniga och erfarna yrkesidkare. Alltifrån den 1 februari 1889 deltog även presidenten i Svea hovrätt Karl Johan Berg i beredningens överläggningar. Den 4 juli 1892 framlade Nya lagberedningen sitt »Förslag till lag angående hvad till fast egendom är att hänföra», vilket förslag var undertecknat av Ludvig Annerstedt, Johan Wold och Herman Billing.^^ Se ovan not 16. Se härtill bl.a. K. Samuelsson: Från stormakt till välfärdsstat, Stockholm 1969, s. 207 ff; K. Samuelsson: Hur vår moderna industri vuxit fram, Stockholm 1976, s. 61 ff; I. Hammarström: Stockholm i svensk ekonomi 1850—1914, Stockholm 1970, s. 193 ff., 211 ff. Nya lagberedningens förslag, s. 4. Jag har tyvärr icke lyckats spåra varken Nya lagberedningens eller de tillkallade sakkunnigas förarbeten till det framlagda lagförslaget. Jag har sökt i såväl Riksarkivet som i enskilda arkiv. 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=