Tillkomsten av 1895 års lag 109 i tillämpningen gör sig gällande, med undantag af hvad angår grufvor, hvilka, enligt förslaget skulle vara fast egendom, under det att det hittills i allmänhet ansetts såsom lös egendom». Kommerskollegiet ansåg emellertid icke, att gruvor skulle överföras till den fasta egendomen. Det skulle vålla svåra rubbningar i bestående äganderättsförhållanden och icke passa särskilt bra tillsammans med lagstiftningen i övrigt angående fast egendom. Dessutom hade gruvägarna icke påyrkat någon dylik lagförändring. Däremot vore det enligt kommerskollegium tänkbart att ändra gällande bestämmelser angående förlagsinteckning, om det vore påkallat ur kreditsynpunkt för gruvägarna. Kommerskollegiet framhöll vidare i sitt yttrande att lagförslaget från år 1847 icke på ett tillfredsställande sätt reglerade, vad som var att anse som fast eller lös egendom, då det gällde föremål, som tillhörde fabriksindustriens område, något som även några fabriksföreningar påpekat i sina remissvar. Som exempel nämnde kommerskollegiet en i en fabriksbyggnad inmonterad ångmaskin med tillhörande delar. Skulle härvidlag även de icke fast monterade delarna räknas somfast egendom? Kommerskollegium ansåg sig slutligen på grund av de otillfredsställande förslagen till lagstiftning angående gruvorna och fabriksindustrien icke kunna tillstyrka det framlagda förslaget till jordabalk. I remissvaren från fabriksföreningarna nämnes icke blott maskinutrustningen i fabriks- och industribyggnaderna som exempel på föremål, varom osäkerhet kunde råda, om de var att räkna till fast eller lös egendom, utan även sådana ting, som innanfönster, dubbeldörrar och dubbla kakelugnsluckor.^^ Upsala Fabriks- och Handtverksförening yttrade således om den föreslagna tredje paragrafen i lagförslaget:». . . till byggnad hörer hvad deri väggfast eller inmuradt är, så ock annat, som ej kan från byggnaden skiljas, utan att den del, hvarvid det fästadt är, skadas eller i ofullständigt skick sättes, . . .», att föreningen icke hade kunnat undgå att finna denna formulering alltför svävande och obestämd och att den huvudsakligen endast avsåg det yttre men icke det inre och verkliga sammanhanget med en byggnad och icke heller det egentliga ändamålet med en sådan. »Enligt nyssnämnda bestämning», anförde föreningen, »skulle således icke till en byggnad höra t.ex. kaminer och oinmurade jernspislar, ej heller innanfönster, ty dessa föremål äro allesammans icke väggfasta icke heller inmurade och kunna likaledes utan svårighet skiljas från den byggnad de tillhöra, utan att den del hvarvid de äro fästade derigenom skadas eller sättes i ofullständigt skick». Remissyttrandet är daterat den 31 dec. 1886. Se ovan not 16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=