RS 4

70 GUNNEL HEDBERG exeniiiel ger han »Maiilschlag» ur en rad lyska källor.**® Denna iakttagelse stämmer väl med en teori om att munslaget vuxit fram dä vedergällningstanken l)reder ut sig. Ingenting i själva miinslags-ceremonien anspelar pä tungan eller pekar pä att munslaget skulle vara en avläggare av utskärandet ur tungan. Inte heller nägot av de yttranden vi känner frän munslags-fall visar pä nägot samband. Utskärandet av tungan finns ju ocksä kvar för recidiv jämte munslaget i stadslagen.**** MUXSL.VG SÅSOM SKAMSTRAFF .\tt sia sig f()r munnen var fiir injurianten ett offentligt för- (idmjukande. Detta vanhedrande element markeras än kraftigare i de sladganden som senare kom, i vilka krävdes att injurianten skulle gä baklänges ut ur rättssalen. Att samtiden varit väl medveten om den avsedda skymfliga effekten utläser vi hl.a. av en nedan omtalad skrivelse till regeringen frän Åbo hovrätt 1033 och .Stiernhööks utläggning om skamfunktionen hos straffet i De jure. »PARAGRÅF /» Xkhrman omtalar i Jurisprudentiam criminalem »sädana solenniteter. som i hirra tider varit härvid hrukelige» och hänvisar till MF.StL 31 och »Stadgan 1439 § 7».’*’ I Stifts- och landsbihlioteket i Linköping finns tvä avskrifter frän 10—1700-talen av riksens räds stadga av 1439, varav den ena, hs J(uridik) 17:1, har tillhört David Xehrman Ehrensträhle. Sannolikt har vi här källan till hans uppgift i ,Turisprudentiam criminalem. Paragraf 7 i denna handskrift stadgar: »Hwilken man eller konu kallar och för kastar androm ociwemdh ordh, som ähr Tiuff, mr)rdare, Röfware, kiättare. horenHei.fritz a.a. s. 51 f. 09 stöds hiirvid av Hcmmcr; ».lag tror inte att det har sitt ursprung i straffet att mista tungan, som viil var ett talionsstraff.» Brev till förf. LM9 1971. David Nehrmax, Then swenska jurisprudentiam criminalem. Lund 17.5r). s. 324.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=