61 SLÅ SIG F()R MUNNKN OCH BÖTA LÄPPAGÄLD Lius) förekommit åren 1089—40. Ordet läppagäld var emellertid enligt Flintberg ännii i bruk då boken skrevs 1799. Enligt Linden lever ordet läppagiild kvar i Älvdalsmålet ännii år 1938 »i uttryck såsom jär al du få fö leppdjäld=här skall du få i läppgäld (d.ä. straff för olämpligt tal): säges t.ex. samtidigt med atf en (irfil utdelas».-' 1 den idag (19721 brukade älvdalskan har ordet inte kunnat beläggas.-*^ I en tidskriftsnotis år 1982 förekommer ordet liktydigt med näpst. Av det föregående kan vi konstatera att läppagäld fått stå för olika betydelser. Om ordet troligen »från början haft betydelsen b(")ler (penningstraff, betalningl lT)r brottet smädelse. Det bör ha varit ett folkligt uttryck där läpp står fiir mun, käft, trut: Hans Oi.of Sinuei.iis, Norrköpings Minne. Norrköping 1798, s. 447. —- .\U .SuNi)i-:i.ius avser liot i sin lilla saköreslängd markeras ytterligare av att han strax innan relaterar en neslig behandling av två injuriantcr, vilka okviidat horginiislare .Vnders .Skalde (enligt SUNDELIUS horgmästare åren 1499—1503). Dessa dömdes »att göra afhön inför Rätten, samt at afpiskaren l)akl:inges framn rättens ledas». .Ifr nedan s. (SO. Rkou Linden, Dalarnas äldsta domhöeker. \’:istmanlands—Dala nations skriftserie D'. Ujipsala 1933, s. 31. Förf. iir Inirvid tack skyldig de tre större pressorganen i Dalarna, Rorhinge Tidning, Faln-Kiiriren och Mora tidning, vilka efterlyst ordet, samt doe. Stig Rjörkhmd, Dialekt- och folkminnesarkivet, Uppsala, som i hrev till förf. (14/8 1972) noterar följande; »Motsvarigheten till det medeltida »liippag;ild> har i övre Dalarna antriiffats endast i det åhlerdomliga .\lvdalen. Det noterades d;ir vid seklets början av Lars Levander, men ;ir i nutida mål glömt. Det förekom endast i uttrycket ‘få för liipjigäld', d.v.s. 'få till straff f()r olämpligt tal'. — .\v vikt för en korrekt tolkning av iilvdalsmålets liippgiild iir att prepositionen 4'(')r‘ översiittes \som, såsom" i det stående uttrycket, .lämlör artikeln för. het. 11 i [Lahs Levandeu & Stig Björkeind,] Ordbok över folkmålen i inre Dalarna [Bd I (1901—[<>8]), s. 005 h. iigare Såg Nils Larsson, Älvdalen, har imintligen meddelat fört. en andrahandsuppgift från Lars Levanders friimsta meddelare, Erhols Anna Olofsson, som levde senare hiilften av 1800-talet, att liippgiild skulle betyda cUik. vilket sannolikt iir en eftertolkning av ovan anförd betydelse: »oliimpligt tal». ■-*’ Svenske skorstensfejaren 1932: 3/4, s. 4 — Läppagäld finns inte npi'»- taget i tillgängliga ordlistor över sotarspråket (Göst.v Bergman, Om sotarnas språk. 1’etenskaps-societetens i Lund årsbok 1939, s. 71; Axel Toli.én, En sotares memoraer, Skorstensfejarmästaren 1937; 12, s. 13—16 samt Herm.an Palm, Hemliga språk i Sverige, Svenska landsmål 1910, s. 57. Hemmans-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=