RS 4

17i) KTT SVKNSKT I-ICI’DIM KXTHA (.URl'EM I TYSKLAND iiioin år och dag. Avcn oin kejsaren skulle ha konririneral l(■)rsäljningen till Kurlzrock. sa var godset ändå en res aliena — icke lillhchande siiljaren. Konl'irinalionen var därhir ulan verkan, (lodsel skulle såh‘des ])rincipit‘lll reduceras. 1 skrivelsen ItHeskrevs vidare koinnuinikalion ined Kiuizrock och niirinare nlr(“dning av jurisdiklionsIVirhallandena. Kurizrocks iVirklaring intordrachvs av regeringen i Siade. Ilans nUrirliga svar är daleral den ö <S KhL').'’ Kurlzrock heslred, all han (iverhuvudlagel inåsle inga i svaromål, enår Wellingshullel läge utanr(")r herligens i Bremen lerrilorium och ». . . immediale Imperio siihjecii leudi keinem anderem Judicem aiiBer Hirer Kaijt. Maijll . . . erkennen kair>.’‘* lian tramtuill. all han var hert'dd all yllra sig i saken endasi nian prejndicerande verkan l(‘)r rorumlrågan. 1 malerielll hiinseende ulgick Kurlzrock ilran. all Wellingshiillel varil '>ein adlliches. mil ()her= undl rulergerichl Ireijes allodium'> ända lill ärkehiskojiarna i Bremen dragil lill sig herraviildel ("iver godset på grundval av en numera okänd titel, (lodsel hade varil nedgånget, niir Beinking erhöll det som län. och helydande medel erfordrades, för all åler siitla godset i stånd. Därför hade endasi en förliining inre feudi maseulini varil adekvat. Med stiftets sekularisering hade drottning (’.hristina sedan motlagit länet och genom investitur förvärvat dominium directumöver Wellingshiiltel. Kurlzrock anförde vidare, att droltning (Ihristina konfirmerat Beinkings län och att denne pa ett förtjänstfullt sätt tjänat det svenska herrskapet: i synnerhet hade Beinking utarbetat »ordinem et processum ihres Ilohen apjiellalions (ierichts zu Wil.hnar». Ilan hade haft dominium utile lill godset; dess ärliga avkastning hade uppgått till 100—150 mark. Del hade således varil en kompensation för tjänster, all Beinking erhållit ett frihrev för Wellingshiillel. Länet hade på detta vis endast på nytt bilagis sin gamla allodialkvalitet. Kurlzrock påstod, alt Beinking genast hade översänt länsbrevel till regeringen i Ifremen; denna bade ej endasi »j)romptam obedientiam jiromiltiert». Med hänsyn till brevet kallade regeringen inte heller länets innehavare till laid- och länsdagar. ^’idare krävde regeringen inte, alt vanliga länsskyldigheler skulle fullgöras. Slutligen ‘5 St.S fot. 233—247. >« SI.S fot. 233.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=