RS 4

GENEKALHYI’OTEKET —EN RECEPTIONSRÄTTSLIG STUDIE 153 85 Genom de till Stoekholm inflyttade tyska handelsmännen kom naturligtvis rådhusrätten att ställas inför —för denna —helt nya rättsinstitut. Två tyska köpmän kunde exempelvis tänkas begära att deras tvist av rätten skulle slitas enligt deras statuter. Anspråk ställdes således på domstolen att den orienterade sig i den främmande rätten. Tidigare har med hjälp av rättsfall från den lybska rätten visats att generalpant förekom i de nordiska städerna redan i slutet av 140()-talet. Den svenska rättsutvecklingen är närmast att sätta i samband med det alltmer (ikade inflytande den hanseatiska rätten fick. Man kan sålunda fastslå att de i Stockholms tänkeböcker förekommande generella pantsättningarna ej är någon produkt av en inhemsk rättsutveckling. Ett förhållande, som understryker detta är att positiva lagstadganden om hypotekariska pantsättningar av lös egendom saknades i de svenska lagarna. Magnus Erikssons stadslag ger heller inte någon antydan om att indelningen mellan fast och liis egendom varit så oartikulerad att detta skulle kunna ge fog för ett antagande att den svenska rätten skidle varit mottaglig för ett rättsinstitut av detta slag. Tvärtom skiljde man mycket nogsamt på det som var av fast egendoms karaktär och det som var hist. Mot bakgrund av det ovan sagda måste således generalhypoleket i svensk rätt ses som ett främmande rättselement. som redan i slutet av 150()-tatet kommit i bruk, om dock sparsamt. Nedan refereras tre rättsfall från denna lid, som belyser generaljiantens rättsliga verkningar. Den 27/8 1578 hade Stockholms rådhusrätt att döma i ett mål mellan Claes Eurstenaw och fru Iledewig, änka efter Hinrich Dijck, som gällde en fordran på 800 daler »therum hirmemiide (daes Eurstenaw nu i rätten lade samme Hinrich Dijckz egen handskrift, dalheredh anno 1575, uthi huilken han sigh hirplichtedt hade all betale förnempde gäld, nemligen 100 daler hvart åhr. och hade therhire pantsatt framlidna her Benedicto Eurstenaw och hans erffuingar alle sine äger både uthi löst och fast». Eurstenaw begärde, i kraft av sin generalpant, en företrädesrätt framhir andra borgenärer. Rådhusrätten resolverade »att ändhå förnempde Hinrich Dijck hade pantsatt förnempde her Benedicto alle sine iiger uthi löst och fast för förbemälte 800 daler, så war dock K. llECKSCUKH, .Sverifjes ekonomiska historia. Del 2. .Sllilin Itt.'UJ, s. 9.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=