RS 30

skåne och blekinge under göta hovrätt: 1658–1809 50 Genom freden i Roskilde 1658 avträdde Danmark landskapen Skåne, Halland och Blekinge till Sverige. I fredsfördragets 9 § lovade Sverige De som bodde i de erövrade landskapen skulle alltså omfattas av de lagar och privilegier som dittills hade gällt, så länge dessa inte stred mot svensk grundlag. Detta bekräftades också i frederna 1660 och 1679. Kongens Retterting måste dock ersättas av en annan högsta domstol. Man ansåg inte att landstinget var jämställt med de svenska hovrätterna, utan dessa – som dömde konungens dom, oaktat att kungen själv var högsta instans – ansågs jämställda medKongens Retterting. Landstinget kom således i instansordningen att motsvara de svenska lagmansrätterna (en mellaninstans i tvistemål under hovrätterna), vilket innebar att landsdomare från 1658 utnämndes i Skåne, Blekinge och Halland; dessa var dock nu svenskar.62 Göta hovrätt övertog de funktioner Kongens Rettertinghade haft med avseende på dessa landskap. Redan dessförinnan hade Sverige genom Brömsebrofreden 1645 haft Halland på 30 år, och Göta hovrätt hade då funge61 L. Laursen (utg.), Danmark-Norges traktater 1523-1750 med dertil hørende Aktstykker, bd 5, København: Gad, 1920, s. 228 ff. på s. 234. 62 Jan Eric Almquist, ”Svensk rätts införande i de under 1600-talet med Sverige inkorporerade danska och norska provinserna” i Svensk Juristtidning1937 s. 3 ff.; Jan Eric Almquist, Lagsagor och domsagor i Sverige med särskild hänsyn till den judiciella indelningen, del I, Stockholm: Norstedts, 1954, s. 395, 399 och 410. Dansk rätt och Göta hovrätt ”att alle ständer, adell och oadell, andelige och verldzlige, borgare och bönder, uthi the vidh desse tractater cederade länder och lähn i Danmarck och Nårie skole behålla deres godz och egendomb, som dem anten genom arff, kiöp, bythe eller pant för krigedh, antingen aff cronan eller privatis sigh emillan, medh rätta tillkommer, och här effter mechtige vara, dem att besittia, nyttia, bruka och behålla, jemväl dem att försällia och sigh afhanda som tillförne, så som och blifva vidh deres vanlige rätt, lagh och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade, så vijda de icke löpa eller strida contra leges fundamentales af Sveriges crono, medh hvilcke desse cederade landh och lähn till evärdelig tidh här effter incorporeras skole. Och på dedh man må förnimma Kon. Mat.s i Sverige nådigste benägenheet, snarare deres vilckor att förbättra än förringa, är tillsagdt, att alle, så adell som oadell, hvilcke sigh under Kon. Mat.s och cronones Sveriges jurisdiction alldeles begifve, må åthniuta medh de infödde Svenske lijka tillträde till beneficia och honores.”61

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=