72 SIGFRID rältei^ångsinrällniiigens 1'örl'all under [(irllulna oroliga tider, da det »kunde hända, att intet Ting på hela året förrättades». Ifetänkandet utmynnade i ett hirslag oin liiiradsting en dag i \arje vecka eller åtminstone en dag i varje månad. Vid urtima riksdagen ar IXlä, da lietiinkandel upptogs till hehandling, undersiriik lagutskottet kommitténs synpunkter och anförde; »Forntidens häfder bestyrka, hvad Lag-F.omiténs heliinkande innehåller, alt Härads-Uätlerna i sill uråldriga skick varit helt annorlunda inrättade, än de nu finnas, emedan etl ling i hvarje vecka då hlifvil hållet» och tillägger »Från forntidens häfder eller från någon vcirdnad fiu' uråldren. kan således dtai aktning ej leda sitt ursprung, som menigheten påstås iiga f<')r sina nu varande llärads-Rätler».-’’ Vid hehandlingen av betänkandet i (ivrigt i riksdagen och i h(‘)gsta domstolen gjordes ingen invändning mot kommitténs uttalande att regelbundna veckoting hållits under iildre tider. Det godtogs även av dem som avstyrkte .själva fiirslagel om tiitare lingssainmanlräden. Så framluill i hiigsta domstolen justitierådet Iserhjelm »Att den uti gamla Landslagens fcireskrift angående Tingens hållande hvar vecka, som kunde vara god och nyttig ftir sin tid. då hos ett mindre hyfsadt folk mera råhet i seder var rådande och fcirekommande mål således kunde fordra en skyudsamniare handläggning » Men när lagberedningen år 1842 avgav sitt utlåtande över lagkommitténs betänkande bl.a. angående domstolarna, avvisade den kommitténs tolkning av reglerna om tingen. Heredningen framhöll, att betänkandets uppgifter om veckotingen voro felaktiga åtminstone vad a\'såg tiden efter landslagens antagande och påpekade, alt lagen icke innehöll »all ting skulle vara ett i hvarje vecka under tingslimarna utan Iverlom ej skulle flere vara i en vecka än ett», och att det enda som bireskrevs var tre lingstimar. ».\tt mer än ett ting i hvarje härad skulle hållas under hvardera af dessa lingstimar, var i Landslagen icke påbudet; och föga torde vara med någon historisk visshet ulredt, vid hvad lid del må hal va varit, som de så kallade veckotingen verkligen blifvit hållna, eller i hvilka orter eller huru länge desamma varit i bruk.» Till auRiliang Till samicliga Hiks-.S(åndt'ns Protocoil ISl."). del 4. .s. 14r)(i.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=