166 GUNNEL HEDBERG vi vet alllsa iiile hur bårprovet utfallit, eller ens oiu del koiu till stand. Av vårt iddraf» alt döma fäster man en viss vikt vid bårprov. Två personer får borga för alt den anklagade inte avviker i väntan på provet. Xöre by, Redväys härad, Västeryöfland 1618 '^^ l''ebruari 1618 slod »Svarte Bengt i Alfared» anklagad vid tinget bir luistrudråp. Spår av yttre våld kunde inte iakttagas pa hustruns kro{)p. Kyrkoherden vittnade att hustrun »förr iin boon afsombnade. beskylt hade. Bengt för sin dödz vållande», och »förr dhenna hennes Beskylnings skull» lät man på begravningsdagen »pa kyrkogården i ahnogens åsynn och Närhvaro Lpsprätta hennes Svepningh och hennes krop åsyntte och lätto honom, som misstänktter hvar, tagha på hennes lijk. Männ dhe kunde uti ingenn måtto befinna Något teckenn till. att han sknlle hvara hennes dödz vållande eller skyldigh». \'em som föranstaltat om bårprov sägs inte. Att i)rästen är närvarande vid provet är mycket troligt, eftersom det ägde rum på kyrkogården begravningsdagen, men bans närvaro behöver inte ha varit ett villkor för bårprövningen. Någon rituell ed tycks heller inte ha lästs. Örebro, Närke Januari 1626 blev i Örebro en piga »blodat ihjälslagen, (såsom misstankar äro och kastad i .\åhn».‘*- lui »långaligh tijdh» därefter, »om Påska», blev hon funnen och uppdragen ur vattnet. Byktet utpekade pigans matmor. Sara Larsdotter, till att ha misshandlat pigan till dikls. Hustru Sara och hennes man. Lars Olofsson. skulle sedan ha hjälpts at att kasta kroppen i Svartån. Fogden på Örebro slott biranstaltar om bårprov. Sasom vittne till detta kallar han kyrkoherden. Lars Olofsson fick tvingas fram till liket, och när han tog på del »strax utsprnlade där en tjock svart I'allet ii[)|)likkt av arkivarie C.-M. Berfistraiul. Göteborg, och återgivet i Big 1960, s. 108. C.itat från Redvägs liiirads dombok L.\, Göteliorg, film 4'67, 10-11 fel)r. 1618. ■’* Fallet utförligt behandlat av Wallén 1960. s. 76 ff. Codex upsaliensis, Uppsala universitets bibliotek låtergiven hos Wallén, 1960.) N ;U2, fol. 102 v.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=