107 I'RIDLYSNING MELLAN TVISTANDE PARTER I iortsäfliiingeii uttalas: »och vare hans straff i saniiiia mån hårdare, som hans brott åro stiirre 'ok hiolt cig lydhnona’». Denna senare del av meningen innehåller endast ett till bestämmelsen om exekutionen fogat allmänt uttalande om straffpåföljderna. Innehållet av detta bitr självfallet tolkas i överensstämmelse med de tidigare i lagrummet meddelade straffbestämmelserna, som äro uttiimmande. Den allmänna betydelsen av ordet »lydhna» är »lydnad». Det står i Rb 14: l i bestämd form. Sehlyter förklarar att uttrycket »halder eig lydhnona» betyder: »gör ej det som befalles 1. blifvit befaldt» (se till det anf. Sehlyter, Ordb. under lylma). Det enda påbud, som enligt lagrummets tidigare innehåll utfärdats, är att ingendera parten skall »kvälja en annan i ord eller gärningar». Orden »ok hiolt eig lydhnona» innehålla således endast ett påpekande att nämnda påbud överträtts. Restjimmelserna i Ml:]StL Rb 14: 1 sakna förebilder i äldre svensk rätt. De förete fiir medeltida svensk straffrätt främmande drag. Vid tvister mellan parter kan offentlig myndighet ingripa i ]>reventivt syfte. Vad som mellan parterna passerat före det offentliga ingrejipet skett förutsättes inte bli föremål för någon straffrättslig behandling vid domstol. Syftemålet med ingreppet är att åstadkomma fiirlikning mellan parterna. Enligt medeltida svensk rätt ha de straffrättsliga reglerna omedelbar och allmän giltighet. Även de regler, som det i Rb 14: 1 nämnda påbudet innehåller, grunda sig på lag. Men för att påbudet skall tnida i kraft fordras ett särskilt beslut av offentlig myndighet, och detta måste fattas skilt för varje fall. Påbudets utfärdande beror på en prövning av omständigheterna in casu. likaså påföljden av att det överträtts, då lagrummet i detta avseende ger möjlighet till olika alternativ. Påbudet utgör s.a.s. en lex in casu. Del rättsinstitut, varom stadgas i Rb 14: 1. har enligt min mening reeipierats från kontinental rätt, vät närmast hanseatisk stadsrätt. 1 tysk rättshistorisk litteratur benämnes rättsinstitut »Eriedegebot», »gebotener Eriede». Ämnet har ägnats en monografisk ■'> llolnihäck och Wossco översälla orden »ok tiiolt oig lydhnona» obestämt nicd: »och icke visade lydnad» och anse oriktigt att de åsyfta övertr;i<lelse a\ ordningsregler för rådstugan (a.a. s. 200 f. n. 103). Härom stadgas ingenting i Hl) 14; 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=